EFTER DITT SMS, BLEV ALLT SÅ HIMLA LÄTT, MITT BESLUT STÅR FAST OCH DET KÄNNS RÄTT

jag har haft det bra trotts smset i rubriken, mötte upp anni min fin, fina vän. vi låg på löga och det var varmt, nästan lite för väl men vattnet svallkade kallt. fortsatte dagen med min familj, vart ute med båten och haft håret blåsa i vind. gillade inte alls båtbeslutet till en början men nu har jag tänkt om, i dessa dagar är det guld. just idag och nu förtiden är det bättre mellan mig och håkan, som vart med mamma faktiskt nu i tio år. det har vart svårt väldigt länge, det tog många år och en och annan tår, att släppa in han i mitt liv, när det fattas en annan bit. men nu har jag lärt mig axeptera att min pappa kommer aldrig tillbaks. och håkan finns vid mammas sida och det är jag så tacksam för. han gör henne lycklig och det är allt jag vill. men platsen han har tagit, just i vår familj, den är tuff, jag och mamma är tajta och jag har haft svårt att släppa till. men idag känns det bättre, han är riktigt go och jag har bettet mig som en ko...

det där smset. det kom från en utav dem som jag inte längre ville veta av. hon frågade vad hon gjort för fel, att hon knappt visste och förstod, jag log. mitt beslut blev genast lätt, det var inte längre svårt. jag vill inte ha vänner som i efterhand förstår, att man inte bara överger sin vän och går.. du säger att alla gör misstag och visst håller jag med dig. men ett misstag kan vara ord man inte menar, som man sedan vill ta tillbaks. om så var fallet, hade det inte vart svårt att förlåta, men så är det inte nu. jag vill ha vänner som för dem ska det var självklart att man inte bara går. det spelar ingen roll vad ni nu säger, det är för sent att ångra nu. för jag fick gå hem ensam där i mörkret och känna mig så dum, rå dissad och förstumm. det var powermeet och fullt med folk, men jag såg ingen jag kände, det var mörkt och jag ville gå hem. bland alla hundra där jag gick, kände jag mig så ensam som världens största idiot. efter det finns det ingen chans i världen, inget ord som kan ändra någonting. valet att gå vidare utan dem är tråkigt, men känns inte alls svårt. jag förtsätter gå min egna väg och aldrig förlora den jag är. tänker inte låta någon få mig att känna, som om jag inte skulle känna mig hemma, nej vet ni va. idag älskar jag mina nära dom som alltid ställer upp som jag älskar något så innerligt. hellre några få, en dom som lämnar sin vän och går...

jag promenerar vidare /m