"SÅ MITT STEG FRAMÖVER KOMMER VARA INGET ALLS"

jag hörde mig själv förklara och berätta om hur det var, det var till en fin vän som lyssna när jag träffade henne idag. jag har aldrig tidigar förr vart så motiverad att göra nånting bra men det är en bit kvar. och på senaste tid har jag enkelt glömt bort vad som tog mig hit. bara för att jag vill ta mig här ifrån, betyder det inte alls att jag har flyttat någonstans. för motiverad eller inte står jag fortförande bara still, på samma plats som när jag kom hem, efter två veckor på okändmark. jag inbillar mig att allt är förbi men jag har mer att göra för att bli fri. så frågan är nu, vart jag ska ta vägen? för jag har redan på börjat gå men fötterna har fastnat. jag har gått från punkt ett till två, men det är långt till trean att gå. men det är nog bättre att jag står still här ett tag till, men endå gör nytta. jag ska dra fler strån till stacken innan jag kan ta mig själv i nacken, sen ska jag vandra den långa vägen hem, men jag stannar hellre kvar här ett tag än att behöva falla ner. för det tar tid att ställa sig upp. så mitt steg framöver kommer vara inget alls. jag promenerar still ett tag och går på rehab, dricker te och lyssnar på text till musik som man förstår /m