hon läste en bok för att få tiden att gå, det var en bok hon inte alls forstod. hon trottsa lagen och tryckte på ladda ner, film efter film och sedan mer. dom senaste veckorna fortsatte att spelas om och om igen och ju mer hon tänkte kändes det som för längesen. det hände så mycket i det lilla som fanns, men det var efteråt som hon fatta, som hon vart nån annan stans.
hon stirrade frammåt och värmdes av en känsla, som hon inte vet vart den kom ifrån. hon tänkte att det var minnen från honom, en känsla hon inte kände då. hon började skratta åt en händelse för längesedan, det fanns gröna knoppar så det måste vart vår. det var med människor hon nu idag inte vill komma ihåg. men det hör inte hit det här ska handla om en annan bit.
när hon på måndagen ska ta tag i veckan och göra nånting nytt, som idag när hon ett linne sytt. när hon känner en lycka eller sorg över något, så kommer något annat som tar över. när hon har lämnat saker att vara och sig själv försökt klara, dyker saker upp. hennes mobil har pipit ibland och efteråt vet hon inte vad hon ska känna. dom kom från människor hon trodde hon lämnat. i dessa fall aldrig av anledningar bara sand som runnit ut. hon bestämde sig idag och tog ett beslut, att det finns skillnad och inte allt måste ha ett slut. man kan vara vänner ett tag och sen en period av träffar som aldrig blir av. men det är inte fel av någon att det händer, man kan se bort och frammåt och sedan bli vänner.
hon hade lärt sig att vandra vägen, på höger eller vänster sida om. men ibland när man ser en hög kant, kan hon inte låta bli att vända om. så som barnen ofta vill göra, gå på något högt utan att tänka på att ramla ner och kanske dött. att gå nära kanten ibland kanske inte är så dumt man kan lära sig ett å annat, men gå ner innan det händer något dumt /M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar