under slutet av våren och sommaren har jag fått upptäcka nya sidor hos mig själv och hos andra. det är både glädje och sorg jag skriver det. jag har misst vänner som jag innan inte kunde se mig själv utan, men i efter hand är det lättare att kanske förstå.
jag var länge någon annan än mig själv. dem valen och beslut jag tagit är inget jag idag hade gjort eller sakt. kanske också att jag såg på saker och människor med andra ögon. jag kanske egentligen inte behöver känna mig ledsen och dum och inte heller behöver lägga skullden på dom. kanske var det under tiden jag var nån annan än jag, dom passade mig. kanske var det den sidan av mig som förstog sig på dem, men den sidan tyckte jag inte om, kanske därför det var så lätt att utan dom faktiskt börja om.
för jag är inte hon den där längre, thank god. och då kanske det naturligt hände att man byter vänner. den ena skrev till mig och sa att jag förändras, nu tycker jag det är något bra. för jag är nöjd med den jag är och börjar bli. jag har aldrig vart så stark på egna ben och jag är motiverad för att ta tag i mitt liv. allting jag ska göra framöver vill jag kunna titta tillbaks och vara stolt över. jag ska göra saker som gör mig lycklig och mår bra men också aceptera att det kanske inte blir så var da. men just nu i livet, har jag vänner jag ser upp till och älskar, jag gör saker som får mig och mår bra och har inga problem med åsikter hit och dit, dem kanske talar om mig men jag bryr mig inte ett skit. för jag tänker inte låta någon annan än den rätta jag få styra mig på livets vägar något mer.
men det är någon jag ser tillbaks på och saknar mer för varje dag, jag pratade kort med henne idag. vi var bästa vänner en gång men det slutade fel. nu efteråt inser jag att det inte hade vart något problem. vi var för lika för att förstå och jag ångrar att jag lät henne gå. jag tar skulden på mina axlar för jag hade kunnat ge dom rum och delat med mig. hon var min värld vid den tiden och allt annat var främmande för mig, så när jag var tvungen att dela med mig skrämmde det mig. så då skyllde jag allt på honom och resten fick hon ta, jag ångrar det idag. men jag var inte lika stark då som jag är nu, därför jag skulle vilja ordna till det, jag undrar om det går? skulle hon fösrtå och skulle vi hitta tillbaks, är hon densamma, jag kan inga svar få om jag inte ger det ett försök. så jag ska skriva och fråga, men ge mig en stund för att våga /m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar