jag lyckades hitta vägen i mitten av i sommras och den har tagit mig hit. en bit på väg från mörkret men det är inte helt ljust ännu. jag lyckades ta mig ur det värsta träsk jag någonsin befunnit mig i och på vägen ur hittade jag mig själv. så sorgligt nog var jag tvungen att falla så där hårt och gå ner mig riktigt ordentligt för att jag skulle kunna vända om. men huvudsaken nu i efterhand är inte hur dåligt det en gång var, utav hur bra det faktiskt blev.
jag är så oerhört mycket starkare i mig själv som person och målmedveten vad jag vill och inte vill med livet. men ju säkrare jag blir, dessu hårdare blir jag mot mig själv. i vissa öron kanske det låter som en bra egenskap och jag tror det kan vara till min fördel, i vissa sitvationer. men ofta sätter mina höga krav på mig själv stopp för mig och skapar problem och krav som jag egentligen inte bör ha.
idag har jag haft två möten som fått mig få perspektiv på saker och ting. ett som gjorde det verkligt att jag fortförande har problem jag måste lösa som jag i nu läget lagt lite på hyllan. men jag inser nu att jag måste jobba vidare och att man inte blir frisk över en natt. sen hade jag ett möta med nya skolan och det känns så himla bra. jag får en chans att börja om på mina egna vilkor och slippa dras gammal smuts. viksängskolan är en fantastisk sportskola som är rätt för många. men just nu är den inte den rätta skolan för mig.
så på måndag börjar jag i nya lokaler med nya människor och det känns bara så jeffla bra. älskar att träffa och lära känna nya människor. dem enda människorna som jag håller varmt på viksäng är en del av lärarna och grabbarna bus som har gjort mina skoldagar till något bättre, så det är inte så jätte svårt att börja om. det här kommer bli bra och i allt det här nya kommer jag hitta motivation som förhoppningsvis kan få mig att ta tag i den här ryggsäcken jag har på ryggen och slutligen, någon gång i framtiden kunna slänga iväg den för gott! nu är det jag mot världen /m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar