TORTERA MIG LÅNGSAMT KAN INTE KÄNNA MER ENDÅ

ingen har med ord sagt nått så elakt och jag kan inte förstå. sist vi träffades sa du att du fanns där ocg jag låg i ditt knä nån natt och grät, du klappa mitt hår och sa åter igen att du fanns där. men varför la du ens ner energin att ljuga jag bad dig aldrig om de.

jag vet att jag suttigt mig själv där jag var och är, fast det mycket bättre har blivigt och jag har dragit i varje tråd och försökt. det var själviskt från början men sen kunde jag inte styra mer. att jag blivigt trött och kanske tråkig påvägen är sånt som följer med, men det har inte ändrats vem jag på insidan är.

jag ber aldrig någon att föröka hjälpa mig förutom dom som har det som jobb, men till er andra som bryr sig om. det är inte för att jag egoistisk vill vara och strunta i dom runt omkring, men det är fakta ingen annan kan göra någonting. så är inte det egentligen tvärt om, att jag för engång skull är osjälvisk och inte vill lägga över saker på andra. jag har sagt det hela tiden: jag satt mig här och jag ska på egen hand ta mig här ifrån.

är det själviskt snälla svara mig på de. är det fel av mig att inte dra in dem okring mig i skiten jag skapat åt mig själv. det är väl bra att jag försöker på egna ben. jag är samma människa för de. jag förstår inte alls vad du menar med de. jag har tänkt och tänkt åter igen. och inget av det du säger kan jag förstå. jag antar att jag får lämna det här med ett frågetecken och förtsätta gå.

jag vet inte hur jag ska känna när jag somnar ikväll. jag är ledsen och känner mig lurad som få, det finns inte en mening jag lyckas förstå. det som blev viktigare ikväll är hur jag mot mina vänner kommer vara. jag ska varje dag vara tacksam för att jag har dom och dom nya jag kommer få i livet, varje gång dom får mig och skratta ska jag komma ihåg, till dom jag kanske inte delar hemligheter med tycker jag om för de, och ska bli bättre på att låta folk få ta del, kan lätt stänga folk ute när dom kommer lite för nära ibland. jag ska alltid finnas där för dom jag älskar och vill hjälpa om jag kan och hoppas jag kan lyckas iaf ibland.. så tack till dem som läser ta åt er utav det här. det är med ett leende jag skriver dessa sista rader för ni får dem övre att kännas lite mindre grövre. /m