lördag 9 oktober 2010

ETT SJUMILAKLIV ÄR LÅNGT, MEN SÄLLAN BRA

Vart ska man börja om det inte finns ett slut, kan man blåsa ut ett ljus innan veken brunnit ut. Kan man börja om innan man blivit klar, kan någonting så hemskt förvandlas till underbar. Om en vuxen kunde få bli barn igen, och göra om allt det där han nu ångrar och tänker på, skulle det gå?
Kan man få gråta om natten, fast dagen varit någonting bra. Kan man få ljuga om sanningen inte känns rätt, går det att ljuga på ett vackert sätt. Kan man få allt det svåra att kännas lätt, finns det ett facit, finns det några sätt.
Om man bestämt sig för sin sak, att man vet vem man är och vad man vill, men vad gör man de dagarna man känner att man inte räcker till. Vem ringer man om man inte är gift och saknar en man som älskar än tillbaks, vem letar man reda på för att få krama. Vem kan läka allt det svåra tillbaka till det underbara, vad man än har för frågor alltid kan svara. Heter hon Klara eller heter hon Sara, vad hon än heter, vart kan hon vara?
Kommer jag hitta min klippa att luta mig mot, som man kan lita på när livet känns som ett hot. Som kan få en att stå kvar på denna jord, som inte är rädd, har mod och vad man än sa alltid förstod. Hon kom med kloka råd och med kloka ord.
Finns det ett en plats där man möter sin klippa, där man blir en med någon annan än sig själv. Jag tror inte på änglar som flyger i ovan, men jag tror att man till sig själv ska skicka en vänförfrågan. Om man är ett med sig själv och alltid ser till att vara, då kan man livet alla frågor oftast kunna svara, är man i fara kan man skaka på huvudet och låta problemen vara. Är man ett med sig själv är det aldrig någon fara, man behöver inte en Sara att luta sig emot för att livet kunna klara.
Vi har två ben, vi måste lära oss att ta allt i små steg. Ett sjumilakliv är långt, men sällan bra. Det går undan till en början, tills man faller och måste börja om, det är ofta jobbigt och man känner en sorg. Därför om man gör allting lagom, behöver man inte börja om och inte heller tvingas vända om. Packar man livets ryggsäck rätt, älskar sig själv på alla egna sätt, ja då blir livet helt plötsligt ganska lätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar