ATT NÅGONTING SÅ FÅNIGT

Jag var rädd idag när jag klev upp, att saker och ting skulle bli jobbigt. Jag hade en stor klump i halsen och jag fick svårt att andas. Allt pågrund av mig själv, jag skämdes. Att jag låtit någonting så fånit tagit över mitt liv. Det är inte som om det är första gången jag tänker så här, men i vardagen är allt mycket lättare och det påverkar inte andra lika mycket som tillfällen idag. Även om jag är psykiskt starkare idag än förr så kan jag inte låta tillfällen ta över mitt liv. Även om det gör ont att se att det tär på andra jag älskar, kan jag inte göra saker enbart för deras skull om det är saker som gör ont i mig. Sen är det en bra sak ibland att kombinera, att gå ut ifrån min bubbla lite och testa obekväma situationer när jag vet att det gynnar folk i min närhet. Jag blir glad när folk jag älskar är glada. Jag vill sluta med att säga att jag är så fruktansvärt glad att jag har dem som jag räknar till min familj och släkt. På födelsedagskalas som idag när alla är tillsammans blir jag varm utav att vara en del av de. Ingen säger eller gör någonting speciellt, men det gör någonting bara genom att vara de själva. Tacksam. Lycklig. Varm /M