Jag har absolut noll koll på att ha balans i mitt liv. det kanske uppfattas dom något annat men det är fel. Jag klara inte av att vara en människa, vän, rolig, duktig, glad, hurtig, fan. Jag har lurat mig själv att den här bubblan är bra när den är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Jag vill verkligen bli hel igen, jag har kommit lång men dragit tillbaka på andra hål.
Mitt liv just nu är lite som i en barn film. En saga om en fjäril som växer och mognar i en puppa. Där lär hon sig allt hon behöver vara för att sedan flyga ut i världen och vara den vackra lilla fjäril hon växt upp till att vara. Men skillnaden på mig och den lilla fjärilen är att jag hade ett liv innan jag kröp in i min puppa. Det livet knackar ständigt på och stör mitt lugn i min puppa. Det här är egenligen inget dåligt eller hemskt. De som knackar på är oftast roligheter som fest, vina vänner som vill ses men endå kan jag inte få till det. Jag har hört om limbo, en plats mellan himlen och hälvettet. Utan att låta allt för dramatiskt och deprimerad är det i limbo jag känner att jag är. jag har ännu inte bestämt mig om vad som känns bra och inte, allting har två sidor just nu. Jag önskar och hoppas att limbo snart kommer ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar