LOST IN SNOW

hej. inte haft en sådan toppen dag, men ville inte göra det värre så såg till att göra mitt yttersta i skolan. Då kan man iaf gå hem och känna glädje å lite stolt över de. Känner mig delvis som en liten gnällspik, alla har dåliga dagar det är inget nytt men jag är rädd att det här är någonting annat. En oklar grå diagnos blandat med gråa, iskalla och idag snöiga november är en värsta kombination.

Det är som om jag  tänker en massa men att tankarna tar slut och försvinner innan man hunnit tänka klart. Som om jag vet en sekund vad jag vill och ett ögonblick efter är det borta. Som om jag känner mig färdig med saker när jag inte ens börjat eller som helt tvärt om att jag är klar men fortsätter endå. Det och en stor klump i halsen, som tårar i ögonen men som inte faller ner och att jag tittar men utan att jag ser. Allting är so oklart, i ett grått land som ligger i dimma, som om jag vill bli hittad, som om jag vill försvinna.

Måste göra nånting annat nu, fokusera om och koncentrera mig på något. Jag läste ett tag innan jag la av och nu tänkte jag ta en apelsin och den ta och skala av. En vän frågade om jag ville ses men jag vill in i bubblan ikväll som andra kvällar. Men jag tror det är okej att känna så, vara där tills jag känner att jag ut i världen kan gå. Om jag ska lyckats vara till sällskap av någon annan, måste jag börja med mig själv. För de senaste dagarna har jag vart delad i två, som om själen ligger kvar och kroppen iväg går. Jag ska klura tillsammans det här ikväll, så hörs vi imorgon igen /M