DETTA ÄR ABSOLUT INTE NÅGRA NYÅRSLÖFTEN!

Ibland, rätt ofta slår jag till mig själv på käften "Don't think, don't fucking think". Det spelar ingen roll vad det är, jag analyserar ALLT i mitt huvud. Om och om igen som om min hjärna satt fast på ett parishjul som snurrade i oenlighet. Jag blir åksjuk, mår illa och blir grön som Grinchen, jag måste sluta.  Saker som att jag ätit en morot eller någonting jag sätt på internett, det spelar ingen roll vad det är, men jag tänker, hela tiden på detaljer som är totalt, brutalt, mega absurt och sjukligen stört!

Efter att jag (så klart) analyserat lite mera kom jag fram till något nytt. Ödmjukhet. Jag önskar verkligen att jag kunde visa att jag vore mer ödmjuk och inte hoppa på människor med åsikter och råd hela tiden. Jag kanske kan bli, men jag är fan ingen psykolog. Jag älskar att ge råd till folk, familj och vänner. Men om jag själv vore vän med mig, skulle jag ibland bara be mig hålla käften och sluta för tillfället att komma med kloka ord och bara lyssna. Vara tyst, lyssna, vara en axel att luta sig emot och bara nicka och säga att allt skulle bli okej.

Det är inga nyårs löften det är bara jag som försöker bli lite bättre människa än jag var igår. Jag kommer aldrig bli världens snällaste, ödmjukaste eller den som kan låta allt vara och låta saker och ting bara få bli. Jag kommer fortfarande sprudla av idéer och åsikter. Ska bli bättre på att låta världen få veta att jag faktiskt också bryr mig om saker ibland även om jag har en tendens till att stänga in mig i ett skal och leka hård, ball och tuff. Nu ska jag inte analysera mera. Puss och kram skumbanan!