Igår var en sådan fin dag i samlingen, när allt jag ville och kunde, var att le. Som om jag omedvetet vunnit på ett lyckohjul. Om man vart med om mycket och har några sådana riktigt bra dagar, tror jag att det blir mer speciellt än andra kanske kan förstår. Jag känner iaf så.
Hur som helst så blev jag rädd och började tänka efter. Är det verkligen okej att känna mig så glad över att allt rullar på så där riktigt bra, som om det skulle komma en står svart våg och spolas över mig. Så jag ansträngde mig verkligen till att försöka stänga inne lite av känslorna och vågade inte le, men efter en stund så slutade jag med det. Jag berättade exakt vad jag kände för min kloka mamma och hon slängde armarna runt mig och sa: Hjärtat ta vara på varje ögonblick som får dig att må bra och vara lycklig, för du har rätt, det kommer inte alltid vara så. Just därför är det så otroligt viktigt att ta vara på allt positivt och lycka som vi befinner oss i.
Nu vågar jag le igen och utan ett samvete eller rädsla. När jag tänker på min vän som inte är där jag är, tänker jag finnas vid hans endå. Jag önskar min vän all lycka och dumt vore väl då att jag skulle neka den lycka jag tillgavs. Som så många säger, som jag hört så många gånger... Livet är kort och vi ska ta vara på den lilla tid vi får. xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar