Om det är meningen att spela med regler, tänker jag inte spela mer. Om jag tvingas följa någons spår, tänker jag göra mina egna. Om någon säger åt mig att bromsa ner, ska jag springa före. Om någon ber mig sluta, tänker jag göra mer.
Jag har inte hela mitt liv planerat, för i det ser jag ingen mening. Men jag har drömmar och de har jag planerat att följa. Så finns de folk som åt mig suckar och jag ser ingen vits med det. Låt mig leva precis som jag vill och hur jag vill, så länge jag inte fäller krogben på er. Jag vill ingen något ont, jag vill bara gå min väg. Ibland verkar det kanske som den är spikrak, i så fall är jag bra på att luras. Men jag vill bestiga min kullar och rulla ner i mina gropar precis så som jag vill. Kanske är det ett misstag i någon annans ögon, men ibland är kommentarer inte ens för att de vill mitt bästa och då tycker jag man lika gärna kan låta bli. Så låt mig drömma och låt mig göra det svårt för mig. Det är så jag är och det är därför jag föddes. Med en uppgift att uppfylla, att vara jag. Och därmed ingår alla mina brister, misstag, snesteg, misslyckanden, sorger, drömmar, glädje, hopp, förtvivlan, lycka och allt annat som kommer i min väg. Låt mig bara gå den. Det är exakt vem jag är och det är exakt varför jag började skriva på den här bloggen. Jag promenerar vidare... xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar