Jag är alldeles för dålig på att berätta för mina nära och kära hur mycket de betyder för mig. Så nu tar jag tillfället i akt, att göra just de. Det går inte annars, ingenting går annars. Okej jag brukar vara stark nog på egna ben, men utan några axlar att luta sig mot ibland, går det inte. Jag måste ha er, där jag har er. I mitt hjärta. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar