Det går alltid att säga till den som sitter mitt emot, sitta framför och vara den som är klok. Säga de ord som den andra inte tycks tänka själv, men när det handlar om mig tycks jag inte veta hur. Jag pratar ibland högt inför andra så att de hör, pratar om sånt som jag ska. Ord är bara ord för mig och det tycks komma ur mig enkelt men jag måste börja mena dom, som jag gör när jag åt någon annan de tänker. Så nyss pratade jag med mig själv bak och fram, låtsades som om jag vore min egna vän. Om något fastna som jag sa och tänkte vet jag inte än. Kallade leken för spegeln spegeln på väggen där, jag såg mig själv som någon annan på väggen, fast jag fanns här. Jag ska börja leva som jag lär och allt det bra som jag tänker, ska bli till den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar