LET LOOSE

gaaaaah nu kommer det! Anledningen till varför jag egentligen har en blogg: friheten att skriva vad fan jag vill utan och med exakt vilka hämningar jag känner för. Just nu i detta ögonblick vet jag inte vad detta inlägg kommer bli till, men det kommer nu.

jag stod i duschen och på en av alla hundratals kakelplattor som var täckt av imma fick jag en tanke om att skriva en bokstav. En första bokstav i ett namn, men jag kunde inte lista ut vad det var jag ville skriva, så jag skrev: YOU. Men jag syftade inte på du som i någon annan, utan helt plötsligt var det min egna uppmärksamhet jag sökte. Så med huvudet under strålar av heta droppar fick jag kontakt med mig själv på ett sådant där djupt sätt som bara händer ibland. När jag lyckas vara ett med mig själv och kan kommunicera någorlunda okomplicerat med mig själv.


Det började med uppmaningar om hur jag skulle kunna underlätta min vardag, lägga mindre energi på andra människors handlingar och bryr mig mindre, blir bättre på att planera osv. Den enkla biten i livet, när man konkret har ett problem men tryggheten att ha lösningen framför sig i handen. Men jag lät strålarna fortsätta göra mig yr av det alldeles för varma vattnet, eller så var det tankarna inuti mig som egentligen brändes. Jag kände en ström av stress, en stress över att någonting inte alls var som det ska. Att jag är lycklig och har vänner och familj som jag älskar, men att jag i sanningens ögon har en skakig väg att gå. Precis när jag trodde att min själ skulle ta lågor, släcktes det av en våg av lättnad, en sval känsla genom min kropp som jag släppte lös med ett andetag. Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet. Jag påminde mig själv att jag jobbar mot sinnesro och jag påminde mig själv att jag är tusen gånger starkare än vad jag tillåter mig själv att vara. Jag försökte känna den där tryggheten av att ha lösningen i handen, men den fanns inte där och den finns heller inte i morgon. Men i min andra hand ligger en karta om hur jag kommer till den där lösningen, så jag andades ut igen.