SÅ HÄR SÅG GÅRDAGENS KVÄLL UT

tog tag i en bunt gamla familjekort och börjat filade på en scrapbook någon gång sent igår. Ni som läser min blogg, tycker ni inte att jag skulle bli en alldeles fantastik bra dagmamma? jag menar, med allt pyssel och bakning som föregått i mitt liv den sista tiden. Eller upplever jag bara en 16 årskris? Nu ska jag laga mat...

FREDAG

Dagens: Jacka- H&M Barcelona, Jeans- Cheap Monday, stickad tröja,väska&halsduk- H&M, skor-från Milano. Snodde mammas pjöck idag och jag måste säga att jag älskar dem. Egentligen inte min stil, men samtidigt, har jag en sådan? Den bruna färgen stämmer exakt in med min skinnjacka så det var ju som en matchmake in heaven!

Haft en strålande dag! Började dagen med en historia redovisning, I was hardcore! Hela min grupp var hardcore! Nu är jag svettig och hemkommen från ett träningspass med Big sis. PS. jag har sträckt mig på ett ställe ingen kvinna borde uppleva... Trevlig fredag! :)

OSTABILT

Min linje är hårfin just nu idag trillade jag av den och igår var min ballans just fine. Är extremt ostabil och antingen känner mig som on top of the world eller så känns det som jordklotet har kört över mig. Nu ska jag träna inför redovisningen i morgon, hardcore is the only way I will do it! xoxo

EN HEL DAG MED MIG - ENJOY!

Hej! Vart en trött dag idag och det mina damer och herrar har jag svaret på varför! Jag sover för lite, går och lägger mig alldeles för sent och just nu kan jag skylla det på satc (svar ja, jag har sett avsnitten a hundred times, men jag kommer aldrig att tröttna!) Fick iaf brådis i morse och cyklade iväg snabbt till skolan och gjorde det sista nationella provet i engelska. Jag skrev mycket och bra, sen kan jag efteråt inse att jag kanske gick ifrån ämnen lite mer än jag borde gjort..

Morfar skjutsade mig till Helena som hjälpte mig med spanska. Tror jag nämnt det, men jag ska iaf börja läsa spanska. Gjorde det till och från i sjuan och åttan, men misslyckades. Så till gymnasiet kommer jag behöva börja på steg 1. Så just nu har jag inga krav på mig att prestera i spanska egentligen, just därför vill jag börja nu och inte vänta tills hösten. Nu kan jag göra det för den roliga sakens skull men främst för att jag inte ska ha lika svårt i höst och på så sätt inte tappa motivationen. Kan jag lite vill jag kunna mer, är jag bra, vill jag bli bättre. Ni förstår? Så därför har jag bestämt mig för att börja läsa spanska och satt upp som mål att ta studenten med ett MVG i spanska. Mål=ska.

Förövrigt idag så träffade jag upp Simon på gymet och lovat att fortsätta dra med honom dit. Tror jag har nog med motivation och kraft att sprida vidare till latmasken. Nu ska jag läsa genom SO och sedan krypa ner i våra ljuvliga fåtöljer framför en film och njuta av tystnaden. Dom vuxna i huset sover över i stugan i natt och jag kan inte låta bli att tycka om det. Ni vet kunna dansa runt i trosor utan att någon ser mig... xoxo

PS. TILL DIG SOM UNDRADE ÖVER LINNET MED LEOPARD KORS: JAG HAR GJORT DET SJÄLV :)

SOMMAR SOMMAR SOMMAR

Onsdag, torsdag, fredag, lördag, finally söndag morgon and Greece here I come!

HUR ALLT VAR FRÅN BÖRJAN

Jag bläddrade precis tillbaka till mina första inlägg och la märkte till hur djup jag var i mina texter. Vad hände med den tjejen? Jag har vart så upptagen med att tänka runt omkring saker på sista tiden istället för att sätta mig ner, tänka efter och skriva ner vad det är som egentligen händer. Ni förstår skriva är min grej, det är min rehab och mitt sätt att tala vett med mig själv. Ofta är jag så medveten om vad jag gör för fel men när jag bara tänker tankarna i mitt huvud blir lösningen av problemen inte lika självklar.


Så jag känner för min egna del att jag måste bli bättre på att tala mig själv till rätta. När jag skriver händer det något magiskt på vägen. Jag börjar skriva om ett problem eller en känsla, och innan jag insett det själv har jag en text om hur jag tog mig i land. Som om jag lyckats skriva en karta till den försvunna skatten. Är det inte ganska fantastiskt när man själv kan ta valet av att forma saker och ting? Som att jag kan forma mitt liv nästan intill vad jag vill. Det finns självfallet materiella saker som pengar och lagar som kan komma i vägen, men mycket kan jag göra helt själv. 

Just nu är jag ganska vilsen i vad jag känner. Min vardag är den samma, så välkänd att jag ibland vaknar upp mitt på dagen och inte har en aning om vart jag är och hur jag kom dit. kanske är det så att jag är rastlös och hela tiden på jakt efter nya saker, nya utmaningar, nya mål, nya känslor, nytt, nytt,nytt. Jag tror att det är bra men jag är också medveten om att den egenskapen får mig att bli blind när det gäller nuet. Jag blir ibland så upptagen i mina drömmar och fantasier att jag glömmer bort att leva i vad som är nu. Förmodligen för att nuet gör mig så osäker, för att jag är osäker.


Jag utstrålar nog någonting helt annorlunda men det mina vänner är för att jag lever i framtiden och framtiden är det enda jag känner mig säker i, visst låter det väl absurt. Jag kan inte förklara varför och det finns ingen logik i vad jag känner, för vem kan egentligen garantera eller förutspå vad som komma skall? Men kanske är det just poängen i varför jag brinner för framtiden. Framtiden kan jag påverka och i framtiden är allt möjligt. I framtiden kan jag bli den flicka jag i nuet inte riktigt klarar av att vara. Framtiden är för mig slutet och guldmedaljen i ett maraton lopp. Träningen innan och kanske antalet lopp jag måste springa innan jag tar mig an det riktiga, är nuet för mig.


Visst är det inte längre lika ologiskt varför nuet känns jobbigare än framtiden? Nuet känns ofta som en enda lång väg av förberedelser för mig. Men kära folk, jag kanske fått er att tro att jag är bitter och visst är jag det ibland. Men jag har insett att det inte tar mig långt och att jag måste fortsätta på den väg jag då trillat av. Så jag fortsätter i nuet och förbereder mig för framtiden för det är mitt mål och det är vad jag lever för. Det är en oskriven saga och ni vet vid det här laget att jag älskar att skriva långa historier. Det är exakt vad jag vill göra i mitt liv, bokstavligen. Jag vill skriva min historia i livets oskrivna bok. /M

PS. BYTA BLOGG?

funderar att byta hemsida och namn, till något mer stilrent. En helt ny blogg helt enkelt. Tänk att den bloggen också ska vara den som blir till min "reseblogg" under den tiden jag är i USA. Vad tycker ni jag ska göra, tips? :)

BLEV INSPIRERAD

...Så jag köpte kavjen på den sista bilden från H&M igår. Jag är absolut ingen kavaj tjej, men jag brukade inte vara en plugg tjej heller (och det vet ni nog vid det här laget att jag är idag) så tänkte att jag lika gärna kan bli en kavaj tjej om jag känner för det!

Tagit en hyfsat lång promenad idag och kom fram till just det, att jaga det jag vill ha. Det är min styrka här i livet och den styrkan jag är mest bekväm med. Så det är exakt vad jag ska koncentrera mig på den kommande tiden. Att kämpa för allt jag vill uppnå i världen. Första steget: kavaj (skämt åtsido) Andra steget: gå ut gymnasiet med MVG i spanska. Pluggar inte spanska alls, så jag börjar plugga med personlig spanska lärare på tisdag! Stegen mot Adriana Limas rumpa tar jag imorgon bitti på friskis med plast sis! xoxo

SMALL PEOPLE ARE THE ONES WITH THE BIGGEST LOVE

JUST NU

Firar vi mamma här hemma med italiensk buffé och mina cookies, bullar, tårta av världsklass! All nära och kära trängs i vår lilla takvåning och skrattar. Den här dagen var precis vad jag behövde, alla skratta och är glada, min mamma är glad - då blir jag glad.

Vaknade tidigt åt frulle framför Grey's och tog en promenad i solen till friskis, tränade och gick tillbaka! Min bror hämta upp mig med hans bil (älskar att han har körkort och bil, who needs taxi now?) och dog en snabbis till Hälla. Köpte en kavaj på rean, så snygg! Nu ska jag umgås med familjen och pussa på min guddotter. xoxo

REHAB

Har rehab fredag. Okej det har vart några sådana nu, många sådana nu. Men jag känner mig helt OK i det. Jag gör så här ofta. Blåser upp en bubbla omkring mig och jobbar på att fylla upp den med vad jag behöver. Sen kliver jag ut i världen igen, spräcker glaskulan omkring mig, lever, andas, umgås, skrattar. Visa knarkar bort bekymmer, visa erkänner inte att dom har bekymmer, vissa (som jag ibland) vet inte vad vi har för bekymmer. Men jag vet att bubblan hindrar mig från dem.

Har hört, läst flera bloggar som föreslår denna. Det blir min rehab ikväll och jag är nöjer mig med det ikväll. xoxo

READ MY MIND

Idag stod jag i en trapporna i skolan och såg ner (inte "såg ner på" utan bokstavligen tittade med ögonen neråt mot marken) och observerade människor. Kände mig lite som ombord på ett flygplan, ni vet när allt är sådär pytte litet och långt ifrån, fast man egentligen nyss var på marken. Tillbaka till trappan. Vissa var mindre än andra, vissa hördes mer (och ja vissa störde mig mer t.ex sjuorna som spelar pang bom baaang spel på högsta volym) men all var de där precis nedanför mig. Så önskade jag en sak, att jag hade gåvan att kunna höra vad det tänkte och kände. Jag undrade hur den där ur söta lilla pojken med guldlockar i nacken, fotbollströja bekymrade sig över. Eller om han huvudsaken hade något som bekymrade honom. Min blick fastnade på en tjej i min parallell klass och jag undrade samma sak. Är hon sådär ledsen som hon ser ut? Hennes mungipor låg i golvet under de första sekunderna jag granskade henne. Så kom någon jag gissar var hennes vän och hon lät mungiporna genast höjas till taket. Så jag undrade om verkligen var bekymrad och ledsen från början eller om hon inte alls var glad och bara låtsades le. Jag menar, hur många gånger har jag själv inte gjort det?

Syftet i den här berättelsen var att jag ibland undrar vad som föregår i andras huvud, när jag tycker att mitt eget surrar för högt. Det leder aldrig någon vart, jag har tråkigt nog inte gåvan att läsa tankar. Så då är jag tillbaka i mina egna. Men det är ingen större skillnad, för jag kan inte läsa mina egna heller. Som om jag skriver mina tankar på ett språk jag inte talar. Så tillslut stod jag där i trappan och ställde frågan till mig själv. Säg mig Matilda vad bekymrar dig? Men vänta nu, är du ens bekymrad och i så fall över vad? Ingen svarade. Då gick jag på NO lektion. 

HARDCORE

Känner mig lika tråkig som jag ser ut. Somnade sent, vaknade alldeles för sent. Har gjort två nationella prov denna morgon. Det andra gick bättre då jag jag sov tjugo minuter som var mellan proven, det första gick alltså mindre bra. Vid två har jag nästa prov inget nationellt men ett NO prov. Jag MÅSTE kirra det här provet, jag bara måste för min egna skull. Sen har jag utvecklingssamtal. Tänker köra armar på gymet efter det, jag måste vara hardcore idag. Det var för länge sedan nu. Men om jag lyckas på provet och gymmet är jag ett steg närmare. Hardcore är bästa känslan! xoxo

Outfit: Tröja-H&M trend, Stövlar-Hunter, sjal-Gina.T, klocka-barcelona (så fejk som den kan bli)

RESULTAT: TRÖST SHOPPING

Jo det är så här det går när matilda landgren är i humör gungning. Jag shoppar, följer slaviskt serier och pluggar ikapp mig själv och humör, då känns allt lite bättre. Sen köpte jag den där skjortan jag visade igår också... Vill ni veta något ännu mer tragiskt? Alla plagg är från H&M. Men skit snygga och minst 3 stycken är absolut helt nödvändiga inför Grekland nästa söndag! Shopping-check! Plugg-check! TV serier- lägger mig framför Grey's precis just NU! xoxo

VARIATION

Helo guys! Jag har för tillfället lunch och använder den till plugg inför ett no prov i morgon. Satsar stenhårt just nu men känner att jag inte orkar rå plugga när jag kommer hem, så kan lika gärna göra det nu! Igår blev tvärtom stan, möte, träning, dusch, middag, sen när klockan var tio då satt jag mig ner och pluggade. Jag gjorde det vilket var bra, men den här lösningen är betydligt bättre! Mamma kommer hem från Götet idag så skulle vilja använda tiden åt att spendera den med henne och hinna träna. Vet dock inte om jag drar till gymet idag, risken att tröttna och tappa glädjen i den blir lätt när man kör varje dag. Variation och kontraster ska det vara! Kan tänka mig ett pilates pass eller en promenad, solen skymtar lite i Vässan idag ändå! puss hej leverpastej!

PANDORAS ASK

Känns bara som jag gnäller, därför tänker jag inte dela med mig av så mycket idag. Däremot kan vi ha en liten "pandoras ask" moment... Här kommer två erkännanden! (trumvirvel tack) jag erkänner...

(ett) jag har ett humör som svänger värre än vad jag hört det gör hos gravida kvinnor. Tre sekunder och jag befinner mig på botten, utan att kunna andas och helt glöm bort mina simkunskaper. Sen simsalabim! hamnar jag omedvetande ovan molnen och nästan svävar på nå härligt rus. Så går det runt så där om och om och oooom igen.

(två) jag shoppar för mycket eller problemet är egentligen inte vad jag köper, utan varför jag köper. Jo ni gissa rätt, im a sucker för tröst shoppande. Det är en som en kall coola light, lite lätt avslagen när koffein suget spelar ett spel eller en ljummen kaffe ur bryggare på morgonen! kan visa er mina synder imorgon. Förövrigt kommer mamma (världens bästa) hem från Göteborg på affärsresa, HURRA HURRA HURRA! och jag har ont överallt efter 5 dagar i sträck på gymet, idag krigade jag tsm med Mimmi! godnatt. xoxo

CALING OUT (TO WHO? -DONT KNOW) IN THE MIDDLE OF THE NIGHT

Kan inte sova mina tankar om nuet, framtiden och mitt förflutna jagar mig. Vem är jag, vem var jag, vem vill jag bli. Vad händer, vad har hänt och vad kommer hända. Ska jag nu, skulle jag då, ska jag sen. Nu, här, då, förut, senare... När är man nöjd om man aldrig nöjer sig. När slutar man fast man inte vill. Hur blir man när man inte vet vad blir är. Hur gör man och man aldrig gjort. God natt. /M

TISDAG

Uppdate: igår drog jag ett morgonpass på frikis, skola mellan 13-15, hem pluggade-tröst shoppade i Tuna park. Har köpt stuga några kilometer från Tuna Park och jag trivs bättre i affärerna än i skogen... Hur som hellst har min älskade "american" tröja från modekungen förstörds i tvätten, så mamma gav mig en slant att släcka den sorgen. So i did! Köpte bland annat skjortan jag har på mig idag från Bikbok. Ska ha slöjd nu, lunch, svenska (inställd) och no. Fick nyss reda på att jag fick MVG på engelska uppsatsen, behövde verkligen det! Im back on track! Ikväll ska jag träna armar och ben, plugga och se det första avsnittet av glamourama som jag missat! xoxo

MORGONPASS OCH KORT SKOLDAG!

La upp den här bilden här om dagen, men jag kan inte låta bli att göra det idag med, för min egen skull. Ska printa in den här meningen i mitt huvud, som en karta som kan stimulera min vilsenhet just nu. Hade ego kväll igår och laddade ner Djävulen bär prada och såg några avsnitt av SATC, bara för att få så mycker hardcore inspiration som möjligt! Im back and Im hardcore eller jag ska iaf försöka vara det i 13 dagar till, till Grekland och Rhodos. Nu är klockan nio och om 20 minuter hämtar "plast Big sis" mig och kör mot friskis! Går i skolan mellan 12.40-15.00. xoxo

DIMMA DIMMA DIMMA DIMMA

Bilden är från i somras på väg gem från The Voice. Även om allt det suddigt runt omkring mig på bilden bara är ett resultat av ett dåligt fotografi, stämmer det så bra med hur jag känner mig idag... Önskar att jag kunde sluta tänka och bara vara i det som händer just nu, så jag försöker intala mig själv om och om igen att jag kan, att jag kan sluta tänka, att jag kan bara vara, att jag kan koppla av utan att göra någonting alls, att jag kan känna, att jag kan våga, att jag kan pröva, att jag kan låta människor komma nära, att jag kan klara av att misslyckas, jag kan, jag kan, jag kan. Men det är just det, jag kan inte. I månader har jag försökt, de senaste veckorna har jag försökt, i helgen har jag försökt. Det går inte, jag når en maxgräns och vänder om.

Försöker bryta gamla mönster som jag vet inte är bra, det funkar ett tag. Jag kan göra allt det där jag skrev, pröva göra ingenting och bara vara. Men när resultatet blir att jag förlorar mig själv ser jag ingen mening i det. Jag vet inte om jag kan lyckas få någon annan att förstå, jag gör det knappt. Känns som jag sitter och skriver om någon annan. Vet ni? För ett år sen gjorde jag inte ett skit, jag brukade vara hon som inte gjorde ett skit. Det ledde också till en hel del skit, men jag hade en rad av medaljer från världsmästerskapen i att göra ingenting. Vad hände med henne? Okej jag har växt upp och nått framgånger jag aldrig kunnat drömma om och jag är stolt över mig själv. Men jag är slut också och vet inte vad jag ska välja och välja bort i min vardag för att fungera, för att orka prestera max på mindre saker. För det här håller inte, jag håller inte. Åter igen vet jag exakt vad jag bör göra, jag vet bara inte vad som känns rätt för mig? Allt är så okänt och jag skräms av att behöva pröva, är rädd att göra fel. Jag måste väga allt och alla i mitt liv och känna efter vad som väger tyngst och bäst i mitt hjärta. Men känslor är för mig som att tyda kinesiska, jag kan det helt enkelt inte. Det är inte så att jag inte är kapabel att känna känslor, snarare tvärt om, jag känner för mycket. Mitt problem är bara de att jag aldrig lyckats tyda dom och förstå vad de betyder för min egna del. Just nu är mina värderingar och känslor som dimman utanför mitt fönster (det är riktig dimmigt ute idag), som dimman på bilden. Jag står någonstans bland hundratals människor, men allt bara flyter omkring mig, folk, tankar, beslut, ångest....