UT HÄMTA KRAFT OCH SYRE I MINA LUNGOR

varning för ett tyck synd om mig nu inlägg... haft en pissnatt, svettas och vaknat upp och trott att jag befann mig i öken. Vägen till köket för ett glas vatten kändes som en långa vandring mellan sahara och månen. Mår bättre, ont i halsen though och huvudet känns tyngre än vanligt. tänkte smörja in halsen med tigerballsam och ta mig ut på en lunkande promenad för att fylla lungorna med frisk luft. Ser ingen vits i att besöka gymet däremot känns The hills i soffan så så sååå bra. Hunnit och tänkte hinna med lite mer plugg. Kraft till kvällen please god. Ciao!

JAG FLYGER LÅGT, FLYGER HÖGT OCH SÅ LANDAR JAG MITT I MELLAN

hej! veckan har försvunnit under fötterna på mig, men samtidigt, när känns det inte så? Det härliga med lov är hur allt på riktigt kommer igång efter dem, iaf känns det så för mig. Kan mycket ärligt säga att jag är lite ostabilare i mig själv än jag brukar vara, ni vet det som kallas livet. Jag är en sån som orkar fortsätta hålla hoppet uppe genom att fokusera på annat. kanske att jag till en viss del flyr ifrån problem, det är jag väl medveten om. Men när jag i ett läge inte vet hur jag ska lösa en situation eller ta mig ur ett känslomässigt svagare tillstånd ser jag ingen mening om att bli bitter och stanna kvar i någon slags sorgligt limbo. Under tiden jag hittar vägen ifrån att helt hamna i ett totalt limbo, försöker jag fokuserar på annat. Skolan är min väg ifrån att hamna i limbo. Det får mig att dels ifrån limbo men att samtidigt kunna spendera tid på något sunt, vettigt och nödvändigt. Kanske att vi alla har våra egna missbruk, vägar att hålla oss ifrån ångest och broar vi vandrar istället för att simma i det kalla vattnet. För en del är det att dricka sig berusad ifrån alla känslor, en del tar en femtimmar lång golfrunda, en annan lär sig spanska och den tredje checkar in på Rehab. 

Min dag har dock vart den bästa på länge. Det har jag främst att tacka min stora syster för, som via en telefonlur igår lyckades ta mig tvåtusen meter upp över molnen och se ner på något ljusare än jag själv kunnat se från min vanliga plats på jorden. Hon lånade ut sin rygg och flög mig med hennes vingar till något bättre. Det mina vänner är systerskap. Att få starta morgonen med en kaffe på Subway i väntan på ett uppdrag med min allra finaste vän Anni var som att flyga vidare från molnen till solen. Att kännas sig säker efter att tagit sig igenom två nationella prov under dagen får mig att känna ro. Att jag i kväll sitter hemma och skriver på mitt projekt och hemkunskap arbete, har en gnutta ont i halsen gör mig inte mycket. I morgon hoppas jag att solen skiner och i den ska jag spendera Valborg med Anni, hennes pojkvän och en bunt nya ansikten på en förhoppningsvis trevlig grillfest.  Kram /M

HOPPAS HOPPAS HOPPAS

Projektarbete är vad som står skrivet i min vardag just nu. Den här veckan och nästan kommer skoldagarna fram till lunch vara fria till arbeta med våra individuella projekt. Det gemensamma temat är mod. Jag var valt att fördjupa mig i normer och hur mod kan ingripa sig i att våga bryta dem. Vad skillnaden mellan att vara modig i att vara annorlunda, att gå emot normerna och det "vanliga" och när det annorlunda bara anses som annorlunda.

Det kommer kräva mycket undersökningar, intervjuer och granskande från min sida. Vilket passar mig som handen i handsken eftersom en av mina många drömmar är att arbeta som journalist. På tal om journalistik och drömmar. Jag vågar inte säkert säga men jag tror att jag kommit in på jensen norra i stockholm på just sam/journalistik linjen, iaf preliminärt! Enligt vad en lista visade stod det alla sökande var intagna och att median värdet var på c.220 poängen. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att det är fallet! Jag har kontaktat skolan och väntar på svar för säkerhetens skulle! Inte för att det kommer få mig att sluta slava vidare i skolan, betygen kan alltid bli bättre även om det inte behövs! Nu so, sen drar jag till friskis och jobbar på den där Adriana Lima rumpan! xoxo

FORSKNING

Okej det är inte forskning från något snoffsigt universitet, utan mer kanske en analysering från min egna del. Bläddrade genom nya numret av Cosmopolitan (det gula omslaget med Maggio på framsidan), skit samma, i tidningen fanns iaf en artikel om målbilder. Eh vah? Jo forskningen (eller vad vi ni kallar det) visade på att målbilder kan få oss att enklare uppnå våra mål. Att man visualiserar sina drömmar med inspirerande bilder. Exempel: dröm om att bli fotbollsproffs och bilder på Zlatan. Eller drömmen om en Chanel väska och bild på just väskan. Ni fattar.... Jag tänkte pröva denna forskning med den här bilden. Önska mig lycka till- God natt /M

MELISSA HORN SJÖNG OCH JAG HÖLL MED

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com 
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

DET GÅR ATT CYKLA UTAN STÖDHJUL

Varför tvivlar jag på mig själv? varför tänker jag igenom saker så djupt att jag kan göra det mest logiska ting till det ologiska, oförklariga, svåra och djupa saker, när det från början var lika självklart som att solen är gul (visst är den väl gul?). jag förstår mig inte på mig själv. Så från och med idag ser jag mig själv som en unge (stämmer förmodligen in mer än jag tänkt från början) med sin cykel och hon ska lära sig cykla till kiosken utan stödhjulen på. jag tänker inte oroa mig för att cykla utan stödhjulen, för när jag väl är på cykeln (grejen blir allstå att försöka sätta mitt arsle på sadeln utan att tänka påt) och sedan bara cykla. För idag cyklade jag, jag tog mig ur sängen och cyklade, utan stödhjul, nästan utan händer, jag cyklade. Jag kan cykla och jag behöver inga stödhjul, jag måste bara sluta grubbla. Så jag slutar. Eller jag försöker att sluta eller låta bli att fortsätta. Jag cyklar. Cyklar gör jag ibland men poängen var alltså som så många gånger förr att jag måste sluta grubbla. God natt /M

VARDAG VÄLKOMMEN TILLBAKA

jag landade i Sverige igår vid fem, kvällen spenderade jag utomhus med Mimmi, jojjo och sofie, träffade på en hel del andra också i varma, sena västerås luften. Idag vaknade jag tidig, klockan var bara åtta men jag lyckades inte somna om.  Så nu sitter jag i min säng har hunnit äta frukost framför ett avsnitt av Grey's och klockan är inte ens 10...


jag vet inte om det beror på fakta att jag vart borta från min vardag en vecka som gör att det känns så här, okänt. Som om allt jag är och gör flyter utanpå mig och när jag ska kliva ur sängen tycks det inte fastna. Som om man ska välja kläder och inget man provar känns bra. Det betyder inte att jag inte tycker om mitt liv, vardag, vänner, familj. Eller att kläderna i min garderob är fula, men idag är en sådan där morgon när hela garderoben bara liksom hänger där och jag undrar hur i helsicke jag tänkte när jag köpte hälften av innehållet. Det betyder inte att jag ogillar mitt liv eller människorna i de, idag är bara en sådan morgon när jag tänker: hur fan hamnade jag här egentligen? Det kanske låter en aning brutalt och gnutta deprimerande, men det är inte alls så jag menar. Jag bara undrar för mycket och analyserar allt i det minsta pusselbittar man kan tänka sig, den biten kanske är en aning deprimerande när jag tänker efter. Varför ska jag ösla tid på att ligga kvar här i sängen och frågasätta, tänka och grubbla över mitt liv, istället för att gå upp och leva det? Det mina vänner, det är brutalt och deprimerande. 

Så därför tänker jag resa mitt lata arsle upp ur sängen, tvätta ansiktet, borsta tänderna och ta en promenad till friskis. Spendera eftermiddagen med Anni, kanske en promenad med Simon. Börja tänka genom mitt projektarbete, ringa Mimmi och planera valborg. Vardag välkommen tillbaka.

RHODOS

helo guys! I heard the sun was shining at home, not so much over here... it has been very sunny during daytime but now it poring down outside. so me and mum are stuck in the hotell waiting for the rain to calm down. im hungry and want to go out for dinner haha! hope the sun is back tomorrow :)
ps. about greek boys, i havent even seen on of them around... xoxo

BYE SWEDEN - HELO GREECE!

Tjenis! Idag har jag strålat lika stark som solen har gjort över Västerås, av gott humör. Efter träningen fick jag som alltid massa energi, kunde jag så skulle jag alltid träna på förmiddagarna! Efter lunch träffade jag Mimmi på stan och hon påminde mig om hur mycket jag förlorar när jag stänger in mig själv och har "rehab veckor". Lustigt värre var att jag nyss bläddrade igenom en tidning och fastnade vid en artikel: relationer mellan människor är som plantor, man måste vattna och rå om dem för att de ska växa och bli vackra. - Det ska jag ta till mig, im a sucker för utveckling.

I kväll har jag laddad upp på grekiska kolgrillsbaren med mamma. Kan ni tänka er än bättre kick off på en Grekland resa än så? I can't. Taxin tar oss till centralen halv fyra i natt, därifrån buss till Arlanda och flyget går vid sju! Nu ska jag sätta mig på min väska och försöka få igen den. Natten spenderar jag tillsammans med Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. Sova kan jag göra på bussen och planet. Ha det super här hemma så hörs vi om en vecka! XOXO

SOLIG LALALÖÖRDAG

God morgon! Solen skiner och jag la märke till att natten inte ens är så värst kall längre, det är vår. Var hos en alexpallex en stund igår, sen satt jag uppe en bra bit på natten och skrev packningslista haha... Nu ska jag hjälpa mamma med hennes hår, dra på mig gympadojjorna och ta en promenad i solen till friskis, träna och tillbaka. I eftermiddag ska jag dricka latte med min fina vän Mimmi och om mindre än 24 timmar går bussen till Arlanda! xoxo

SÅ HÄR SÅG GÅRDAGENS KVÄLL UT

tog tag i en bunt gamla familjekort och börjat filade på en scrapbook någon gång sent igår. Ni som läser min blogg, tycker ni inte att jag skulle bli en alldeles fantastik bra dagmamma? jag menar, med allt pyssel och bakning som föregått i mitt liv den sista tiden. Eller upplever jag bara en 16 årskris? Nu ska jag laga mat...

FREDAG

Dagens: Jacka- H&M Barcelona, Jeans- Cheap Monday, stickad tröja,väska&halsduk- H&M, skor-från Milano. Snodde mammas pjöck idag och jag måste säga att jag älskar dem. Egentligen inte min stil, men samtidigt, har jag en sådan? Den bruna färgen stämmer exakt in med min skinnjacka så det var ju som en matchmake in heaven!

Haft en strålande dag! Började dagen med en historia redovisning, I was hardcore! Hela min grupp var hardcore! Nu är jag svettig och hemkommen från ett träningspass med Big sis. PS. jag har sträckt mig på ett ställe ingen kvinna borde uppleva... Trevlig fredag! :)

OSTABILT

Min linje är hårfin just nu idag trillade jag av den och igår var min ballans just fine. Är extremt ostabil och antingen känner mig som on top of the world eller så känns det som jordklotet har kört över mig. Nu ska jag träna inför redovisningen i morgon, hardcore is the only way I will do it! xoxo

EN HEL DAG MED MIG - ENJOY!

Hej! Vart en trött dag idag och det mina damer och herrar har jag svaret på varför! Jag sover för lite, går och lägger mig alldeles för sent och just nu kan jag skylla det på satc (svar ja, jag har sett avsnitten a hundred times, men jag kommer aldrig att tröttna!) Fick iaf brådis i morse och cyklade iväg snabbt till skolan och gjorde det sista nationella provet i engelska. Jag skrev mycket och bra, sen kan jag efteråt inse att jag kanske gick ifrån ämnen lite mer än jag borde gjort..

Morfar skjutsade mig till Helena som hjälpte mig med spanska. Tror jag nämnt det, men jag ska iaf börja läsa spanska. Gjorde det till och från i sjuan och åttan, men misslyckades. Så till gymnasiet kommer jag behöva börja på steg 1. Så just nu har jag inga krav på mig att prestera i spanska egentligen, just därför vill jag börja nu och inte vänta tills hösten. Nu kan jag göra det för den roliga sakens skull men främst för att jag inte ska ha lika svårt i höst och på så sätt inte tappa motivationen. Kan jag lite vill jag kunna mer, är jag bra, vill jag bli bättre. Ni förstår? Så därför har jag bestämt mig för att börja läsa spanska och satt upp som mål att ta studenten med ett MVG i spanska. Mål=ska.

Förövrigt idag så träffade jag upp Simon på gymet och lovat att fortsätta dra med honom dit. Tror jag har nog med motivation och kraft att sprida vidare till latmasken. Nu ska jag läsa genom SO och sedan krypa ner i våra ljuvliga fåtöljer framför en film och njuta av tystnaden. Dom vuxna i huset sover över i stugan i natt och jag kan inte låta bli att tycka om det. Ni vet kunna dansa runt i trosor utan att någon ser mig... xoxo

PS. TILL DIG SOM UNDRADE ÖVER LINNET MED LEOPARD KORS: JAG HAR GJORT DET SJÄLV :)

SOMMAR SOMMAR SOMMAR

Onsdag, torsdag, fredag, lördag, finally söndag morgon and Greece here I come!

HUR ALLT VAR FRÅN BÖRJAN

Jag bläddrade precis tillbaka till mina första inlägg och la märkte till hur djup jag var i mina texter. Vad hände med den tjejen? Jag har vart så upptagen med att tänka runt omkring saker på sista tiden istället för att sätta mig ner, tänka efter och skriva ner vad det är som egentligen händer. Ni förstår skriva är min grej, det är min rehab och mitt sätt att tala vett med mig själv. Ofta är jag så medveten om vad jag gör för fel men när jag bara tänker tankarna i mitt huvud blir lösningen av problemen inte lika självklar.


Så jag känner för min egna del att jag måste bli bättre på att tala mig själv till rätta. När jag skriver händer det något magiskt på vägen. Jag börjar skriva om ett problem eller en känsla, och innan jag insett det själv har jag en text om hur jag tog mig i land. Som om jag lyckats skriva en karta till den försvunna skatten. Är det inte ganska fantastiskt när man själv kan ta valet av att forma saker och ting? Som att jag kan forma mitt liv nästan intill vad jag vill. Det finns självfallet materiella saker som pengar och lagar som kan komma i vägen, men mycket kan jag göra helt själv. 

Just nu är jag ganska vilsen i vad jag känner. Min vardag är den samma, så välkänd att jag ibland vaknar upp mitt på dagen och inte har en aning om vart jag är och hur jag kom dit. kanske är det så att jag är rastlös och hela tiden på jakt efter nya saker, nya utmaningar, nya mål, nya känslor, nytt, nytt,nytt. Jag tror att det är bra men jag är också medveten om att den egenskapen får mig att bli blind när det gäller nuet. Jag blir ibland så upptagen i mina drömmar och fantasier att jag glömmer bort att leva i vad som är nu. Förmodligen för att nuet gör mig så osäker, för att jag är osäker.


Jag utstrålar nog någonting helt annorlunda men det mina vänner är för att jag lever i framtiden och framtiden är det enda jag känner mig säker i, visst låter det väl absurt. Jag kan inte förklara varför och det finns ingen logik i vad jag känner, för vem kan egentligen garantera eller förutspå vad som komma skall? Men kanske är det just poängen i varför jag brinner för framtiden. Framtiden kan jag påverka och i framtiden är allt möjligt. I framtiden kan jag bli den flicka jag i nuet inte riktigt klarar av att vara. Framtiden är för mig slutet och guldmedaljen i ett maraton lopp. Träningen innan och kanske antalet lopp jag måste springa innan jag tar mig an det riktiga, är nuet för mig.


Visst är det inte längre lika ologiskt varför nuet känns jobbigare än framtiden? Nuet känns ofta som en enda lång väg av förberedelser för mig. Men kära folk, jag kanske fått er att tro att jag är bitter och visst är jag det ibland. Men jag har insett att det inte tar mig långt och att jag måste fortsätta på den väg jag då trillat av. Så jag fortsätter i nuet och förbereder mig för framtiden för det är mitt mål och det är vad jag lever för. Det är en oskriven saga och ni vet vid det här laget att jag älskar att skriva långa historier. Det är exakt vad jag vill göra i mitt liv, bokstavligen. Jag vill skriva min historia i livets oskrivna bok. /M

PS. BYTA BLOGG?

funderar att byta hemsida och namn, till något mer stilrent. En helt ny blogg helt enkelt. Tänk att den bloggen också ska vara den som blir till min "reseblogg" under den tiden jag är i USA. Vad tycker ni jag ska göra, tips? :)

BLEV INSPIRERAD

...Så jag köpte kavjen på den sista bilden från H&M igår. Jag är absolut ingen kavaj tjej, men jag brukade inte vara en plugg tjej heller (och det vet ni nog vid det här laget att jag är idag) så tänkte att jag lika gärna kan bli en kavaj tjej om jag känner för det!

Tagit en hyfsat lång promenad idag och kom fram till just det, att jaga det jag vill ha. Det är min styrka här i livet och den styrkan jag är mest bekväm med. Så det är exakt vad jag ska koncentrera mig på den kommande tiden. Att kämpa för allt jag vill uppnå i världen. Första steget: kavaj (skämt åtsido) Andra steget: gå ut gymnasiet med MVG i spanska. Pluggar inte spanska alls, så jag börjar plugga med personlig spanska lärare på tisdag! Stegen mot Adriana Limas rumpa tar jag imorgon bitti på friskis med plast sis! xoxo

SMALL PEOPLE ARE THE ONES WITH THE BIGGEST LOVE

JUST NU

Firar vi mamma här hemma med italiensk buffé och mina cookies, bullar, tårta av världsklass! All nära och kära trängs i vår lilla takvåning och skrattar. Den här dagen var precis vad jag behövde, alla skratta och är glada, min mamma är glad - då blir jag glad.

Vaknade tidigt åt frulle framför Grey's och tog en promenad i solen till friskis, tränade och gick tillbaka! Min bror hämta upp mig med hans bil (älskar att han har körkort och bil, who needs taxi now?) och dog en snabbis till Hälla. Köpte en kavaj på rean, så snygg! Nu ska jag umgås med familjen och pussa på min guddotter. xoxo

REHAB

Har rehab fredag. Okej det har vart några sådana nu, många sådana nu. Men jag känner mig helt OK i det. Jag gör så här ofta. Blåser upp en bubbla omkring mig och jobbar på att fylla upp den med vad jag behöver. Sen kliver jag ut i världen igen, spräcker glaskulan omkring mig, lever, andas, umgås, skrattar. Visa knarkar bort bekymmer, visa erkänner inte att dom har bekymmer, vissa (som jag ibland) vet inte vad vi har för bekymmer. Men jag vet att bubblan hindrar mig från dem.

Har hört, läst flera bloggar som föreslår denna. Det blir min rehab ikväll och jag är nöjer mig med det ikväll. xoxo

READ MY MIND

Idag stod jag i en trapporna i skolan och såg ner (inte "såg ner på" utan bokstavligen tittade med ögonen neråt mot marken) och observerade människor. Kände mig lite som ombord på ett flygplan, ni vet när allt är sådär pytte litet och långt ifrån, fast man egentligen nyss var på marken. Tillbaka till trappan. Vissa var mindre än andra, vissa hördes mer (och ja vissa störde mig mer t.ex sjuorna som spelar pang bom baaang spel på högsta volym) men all var de där precis nedanför mig. Så önskade jag en sak, att jag hade gåvan att kunna höra vad det tänkte och kände. Jag undrade hur den där ur söta lilla pojken med guldlockar i nacken, fotbollströja bekymrade sig över. Eller om han huvudsaken hade något som bekymrade honom. Min blick fastnade på en tjej i min parallell klass och jag undrade samma sak. Är hon sådär ledsen som hon ser ut? Hennes mungipor låg i golvet under de första sekunderna jag granskade henne. Så kom någon jag gissar var hennes vän och hon lät mungiporna genast höjas till taket. Så jag undrade om verkligen var bekymrad och ledsen från början eller om hon inte alls var glad och bara låtsades le. Jag menar, hur många gånger har jag själv inte gjort det?

Syftet i den här berättelsen var att jag ibland undrar vad som föregår i andras huvud, när jag tycker att mitt eget surrar för högt. Det leder aldrig någon vart, jag har tråkigt nog inte gåvan att läsa tankar. Så då är jag tillbaka i mina egna. Men det är ingen större skillnad, för jag kan inte läsa mina egna heller. Som om jag skriver mina tankar på ett språk jag inte talar. Så tillslut stod jag där i trappan och ställde frågan till mig själv. Säg mig Matilda vad bekymrar dig? Men vänta nu, är du ens bekymrad och i så fall över vad? Ingen svarade. Då gick jag på NO lektion. 

HARDCORE

Känner mig lika tråkig som jag ser ut. Somnade sent, vaknade alldeles för sent. Har gjort två nationella prov denna morgon. Det andra gick bättre då jag jag sov tjugo minuter som var mellan proven, det första gick alltså mindre bra. Vid två har jag nästa prov inget nationellt men ett NO prov. Jag MÅSTE kirra det här provet, jag bara måste för min egna skull. Sen har jag utvecklingssamtal. Tänker köra armar på gymet efter det, jag måste vara hardcore idag. Det var för länge sedan nu. Men om jag lyckas på provet och gymmet är jag ett steg närmare. Hardcore är bästa känslan! xoxo

Outfit: Tröja-H&M trend, Stövlar-Hunter, sjal-Gina.T, klocka-barcelona (så fejk som den kan bli)

RESULTAT: TRÖST SHOPPING

Jo det är så här det går när matilda landgren är i humör gungning. Jag shoppar, följer slaviskt serier och pluggar ikapp mig själv och humör, då känns allt lite bättre. Sen köpte jag den där skjortan jag visade igår också... Vill ni veta något ännu mer tragiskt? Alla plagg är från H&M. Men skit snygga och minst 3 stycken är absolut helt nödvändiga inför Grekland nästa söndag! Shopping-check! Plugg-check! TV serier- lägger mig framför Grey's precis just NU! xoxo

VARIATION

Helo guys! Jag har för tillfället lunch och använder den till plugg inför ett no prov i morgon. Satsar stenhårt just nu men känner att jag inte orkar rå plugga när jag kommer hem, så kan lika gärna göra det nu! Igår blev tvärtom stan, möte, träning, dusch, middag, sen när klockan var tio då satt jag mig ner och pluggade. Jag gjorde det vilket var bra, men den här lösningen är betydligt bättre! Mamma kommer hem från Götet idag så skulle vilja använda tiden åt att spendera den med henne och hinna träna. Vet dock inte om jag drar till gymet idag, risken att tröttna och tappa glädjen i den blir lätt när man kör varje dag. Variation och kontraster ska det vara! Kan tänka mig ett pilates pass eller en promenad, solen skymtar lite i Vässan idag ändå! puss hej leverpastej!

PANDORAS ASK

Känns bara som jag gnäller, därför tänker jag inte dela med mig av så mycket idag. Däremot kan vi ha en liten "pandoras ask" moment... Här kommer två erkännanden! (trumvirvel tack) jag erkänner...

(ett) jag har ett humör som svänger värre än vad jag hört det gör hos gravida kvinnor. Tre sekunder och jag befinner mig på botten, utan att kunna andas och helt glöm bort mina simkunskaper. Sen simsalabim! hamnar jag omedvetande ovan molnen och nästan svävar på nå härligt rus. Så går det runt så där om och om och oooom igen.

(två) jag shoppar för mycket eller problemet är egentligen inte vad jag köper, utan varför jag köper. Jo ni gissa rätt, im a sucker för tröst shoppande. Det är en som en kall coola light, lite lätt avslagen när koffein suget spelar ett spel eller en ljummen kaffe ur bryggare på morgonen! kan visa er mina synder imorgon. Förövrigt kommer mamma (världens bästa) hem från Göteborg på affärsresa, HURRA HURRA HURRA! och jag har ont överallt efter 5 dagar i sträck på gymet, idag krigade jag tsm med Mimmi! godnatt. xoxo

CALING OUT (TO WHO? -DONT KNOW) IN THE MIDDLE OF THE NIGHT

Kan inte sova mina tankar om nuet, framtiden och mitt förflutna jagar mig. Vem är jag, vem var jag, vem vill jag bli. Vad händer, vad har hänt och vad kommer hända. Ska jag nu, skulle jag då, ska jag sen. Nu, här, då, förut, senare... När är man nöjd om man aldrig nöjer sig. När slutar man fast man inte vill. Hur blir man när man inte vet vad blir är. Hur gör man och man aldrig gjort. God natt. /M

TISDAG

Uppdate: igår drog jag ett morgonpass på frikis, skola mellan 13-15, hem pluggade-tröst shoppade i Tuna park. Har köpt stuga några kilometer från Tuna Park och jag trivs bättre i affärerna än i skogen... Hur som hellst har min älskade "american" tröja från modekungen förstörds i tvätten, så mamma gav mig en slant att släcka den sorgen. So i did! Köpte bland annat skjortan jag har på mig idag från Bikbok. Ska ha slöjd nu, lunch, svenska (inställd) och no. Fick nyss reda på att jag fick MVG på engelska uppsatsen, behövde verkligen det! Im back on track! Ikväll ska jag träna armar och ben, plugga och se det första avsnittet av glamourama som jag missat! xoxo

MORGONPASS OCH KORT SKOLDAG!

La upp den här bilden här om dagen, men jag kan inte låta bli att göra det idag med, för min egen skull. Ska printa in den här meningen i mitt huvud, som en karta som kan stimulera min vilsenhet just nu. Hade ego kväll igår och laddade ner Djävulen bär prada och såg några avsnitt av SATC, bara för att få så mycker hardcore inspiration som möjligt! Im back and Im hardcore eller jag ska iaf försöka vara det i 13 dagar till, till Grekland och Rhodos. Nu är klockan nio och om 20 minuter hämtar "plast Big sis" mig och kör mot friskis! Går i skolan mellan 12.40-15.00. xoxo

DIMMA DIMMA DIMMA DIMMA

Bilden är från i somras på väg gem från The Voice. Även om allt det suddigt runt omkring mig på bilden bara är ett resultat av ett dåligt fotografi, stämmer det så bra med hur jag känner mig idag... Önskar att jag kunde sluta tänka och bara vara i det som händer just nu, så jag försöker intala mig själv om och om igen att jag kan, att jag kan sluta tänka, att jag kan bara vara, att jag kan koppla av utan att göra någonting alls, att jag kan känna, att jag kan våga, att jag kan pröva, att jag kan låta människor komma nära, att jag kan klara av att misslyckas, jag kan, jag kan, jag kan. Men det är just det, jag kan inte. I månader har jag försökt, de senaste veckorna har jag försökt, i helgen har jag försökt. Det går inte, jag når en maxgräns och vänder om.

Försöker bryta gamla mönster som jag vet inte är bra, det funkar ett tag. Jag kan göra allt det där jag skrev, pröva göra ingenting och bara vara. Men när resultatet blir att jag förlorar mig själv ser jag ingen mening i det. Jag vet inte om jag kan lyckas få någon annan att förstå, jag gör det knappt. Känns som jag sitter och skriver om någon annan. Vet ni? För ett år sen gjorde jag inte ett skit, jag brukade vara hon som inte gjorde ett skit. Det ledde också till en hel del skit, men jag hade en rad av medaljer från världsmästerskapen i att göra ingenting. Vad hände med henne? Okej jag har växt upp och nått framgånger jag aldrig kunnat drömma om och jag är stolt över mig själv. Men jag är slut också och vet inte vad jag ska välja och välja bort i min vardag för att fungera, för att orka prestera max på mindre saker. För det här håller inte, jag håller inte. Åter igen vet jag exakt vad jag bör göra, jag vet bara inte vad som känns rätt för mig? Allt är så okänt och jag skräms av att behöva pröva, är rädd att göra fel. Jag måste väga allt och alla i mitt liv och känna efter vad som väger tyngst och bäst i mitt hjärta. Men känslor är för mig som att tyda kinesiska, jag kan det helt enkelt inte. Det är inte så att jag inte är kapabel att känna känslor, snarare tvärt om, jag känner för mycket. Mitt problem är bara de att jag aldrig lyckats tyda dom och förstå vad de betyder för min egna del. Just nu är mina värderingar och känslor som dimman utanför mitt fönster (det är riktig dimmigt ute idag), som dimman på bilden. Jag står någonstans bland hundratals människor, men allt bara flyter omkring mig, folk, tankar, beslut, ångest....

FU*K MEGAVIDEO

Mega video i all ära, men fan inte när de påstår att jag sätt 75 minuter idag och har då nått min maxgräns, han inte ens se 30 min! Mitt i frukosten och allt! Sadface...

LÖRDAG SO FAR

Bakat igen, allt för min mamma hon fyller som sagt nästa helg. Nej ska jag var ärlig har jag alltid tyckt om att stå i köket, det är avkopplande på något sätt. Utgick från två cookie recept och "krydda" till de lite, kanske ska gå hotell restaurang istället? Skämt åsido. To en promenad till friskis tränade en timme och gick hem i rusket, skönt faktsikt! Behöver inte värma upp med löpbandet på gymet på så vis och det är skönt att varva ner med en promenad på vägen hem. Har inte hunnit duscha än, ska göra det nu! Får se vad jag hittar på i kväll. Skulle gissa på sällskap och en film. xoxo

AMERIKANSKA CHOKLAD COOKIES MED MARABOU DAIM

3 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
200 g rumsvarmt smör
4 1/2 dl farinsocker
3/4 dl socker
2 msk kakao
2 ägg
6 1/2 dl havregryn
200 gram Marabou Daim

Blanda mjöl, salt och bikarbonat för sig. Rör samman smör, socker och farinsocker. Vispa upp äggen lätt och blanda i.  Rör ner mjölblandningen tillsammans med kakaon i smeten och blanda i havregryn och sist chokladbitarna. Rulla smeten till stora bollar och platta ut på plåt med bakplåtspapper. Grädda i 10 minuter i 220 grader.

AMERIKANSKA COOKIES MED MARABOU SCHWEIZERNÖT & MANDEL

100 gram rumsvarmt smör
2 dl farinsocker
1/2 strösocker
1/2 tsk äkta vaniljsocker
1 ägg
1,5 dl vetemjöl
3 dl havregryn
0,5 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
200 gram Marabou Schweizernöt

100 gram mandlar

Gör så här: 

1. Rör ihop smöret med farin, strö och vaniljsocker.
2. Tillsätt ägget under kraftig omrörning.
3. Blanda mjöl, havregryn, bikarbonat samt saltet och blanda ner det i smeten.
4. Hacka chokladen och mandel grovt och blanda ner den i smeten, se till att allt blir ordentligt blandat.
5. Rulla 24 bollar och lägg dom glest på plåtar med bakplåtspapper (man får nästan bygga ihop dom svårt att rulla)
6. Grädda i 175 grader i c:a 10-12 minuter. Låt kallna på plåten 

I NATURENS SPÅR

har inte sagt någonting för tankarna är så nya att jag själv inte riktigt förstår vad det är jag tänker. Tidigare har mitt gymnasieval vart så självklart, Sam med inriktning journalistik. Men nu börjar jag tveka. Vill firtfarnade gå på jensen norra i sthlm för att jag älskar den uppfattningen jag fått av skola och lärare. Men tro de eller ej, men börja tänk i naturens spår. Eller ta hjälp och fylla ut mitt sam program med så många tillvals kurser som möjligt! Vill ha full merit poäng för jag ska in på collage sen! Inte vill utan jag SKA. Nu ska jag träna också, tar en promenad till friskis och köttar. Trevligt lördag! xoxo

PENSIONÄRS JÄVEL

Min fredag kväll och risk att låta gammal, men jag har faktiskt bakat och läst... Mamma fyller nästa helg och vill ha frysen laddad med tänkbara bakverk och jag hade tid över. Fortfarande migrän så ringde Lollo och sa att jag inte orkade träffas. Känner mig bra nog att veta att jag bara vart en pain in the butt anyway!

Boken Gömda är den bästa bok jag läst i hela mitt liv (låter rätt lejm) men om jag säger så här: Gömda är en av det mest gripande historierna jag hört talas om och det är riktig sådan också. Nu läser jag Asyl som är fortsättningen. Ni har säkert förstått by now att jag är ett serie freak, sex and the city är och kommer nog förbli den bästa i mina ögon. Har nyligen börjat om på säsong för minst femte gången och för varje gång blir det bara bättre. Thats det thing med serier, man lär känna personen på annat sätt än en 90minuters film. Så tänkte iaf ge mig på boken om SATC, har redan läst Carrie's dagbok... På tal om film, såg nyss Autumn in New York. Sätt den förr men var värd att se igen. Nu säng och sova bort huvudet, eller iaf det som dunkar inom det. xoxo

LOST AND FOUND

När jag vaknade från mitt eftermiddags koma trodde jag befann mig någon annan stans eller känslan var mer som om jag inte var jag. Då vet jag exakt vad jag måste göra för att sätta ihop mig själv igen, ut snabbt på en promenad. Gick ut med Lars Winerbäck i lurarna och varje tragisk och en aning deprimerande meningar kändes alla som mina egna tankar, så jag bytte till Alisha Keys. Innan jag hunnit obervera att avståndet mellan hemma blivit större, stod jag framför en gravsten och behövde nypa mig armen, som om jag behövde påminna mig själv om vem jag är och vad som är mitt liv, verklighet. Jag blev ledsen men fick inte fram en tår, jag suckade och tog ny kraft att fortsätta den långa biten hem. Nu är jag hemma igen och vaknat ur min okända koma. Jag är Matilda igen och tillbaka i min egen verklighet, det känns faktiskt skönt. För hur vilsen jag än ibland känner mig och hur hårt mina tankar ibland dunkar och hur ångesten ibland kan brännas, vet jag alltid att jag har mig själv att komma tillbaka till. Jag är min värsta och bästa vän. /M