skrev om den som perfekt skulle va, nu tänkte jag berätta om hur det e att vara ja. mitt huvud snurrar alltid fullt på högvarv om sånt man egentligen inte borde bry sig om. vaknar jag på natten har jag svårt att somna om. åter igen tankar om det mesta och dem allra flesta. jag är en tankare i hög person, det går liksom aldrig bort, det är i mitt blod.
jag har alltid ganska säker på mig själv varit, men endå går jag villse och på helt fel vägar tagit. jag har aldrig vart hon som kollade i facit när hon inte förstod och tävlade mot varje person. den som alltid förföljt med har, åter igen dag efter dag, är min fiende "jag". sant som mitt namn att jag alltid tävlar mot mig själv och det är inget fair game. det förstör rätt mycket och tar upp massa tid men det är nog den jag är som individ. jag vill aldrig vara bättre än alla andra och spelar ingen roll om jag sist kommer, men hur jag ser på min prestation och vad jag åstakommit är det inga resultat som styr. jag måste sitta ner och debbetera med min spegelbild och komma fram till något svar. kunde jag gjort si och så, eller skulle jag stått kvar?
det kanske inte går att förstå ett ord och vet inte alls vad jag vill förmedla. men nånting om att jag vill att folk ska förstå att man kan vara säker utan att vara egoist. man får vara hård och sin egen väg gå och på vägen man vandrar kan man få tycka som man vill, tycka om sin spegelbild, vara nöjd över sitt sinne för bollar, hoppa högt över ribbor, men inte vet jag. man måste helt enklet få vara nöjd för att jag e jag. eller han som är han, jag tror ni poängen fattat. jag måste bara lärar mig att inte tävla mer och försöka spela tillsammans med min andra del. för nu måste jag flera omvägar ofta ta, och det vet vi ju abslot inte är bra /m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar