JAG TOG TAG I EN PENNA

jag avslutade precis ett långt brev, som kändes jobbigt när jag skrev. jag skrev om att bli uppgiven och lämnad, helt utan att förstå. detta var av vuxna människor som går.. jag var så liten att jag inte kunde förstå eller komma ihåg, det är inte förän nu år senare som jag kan försöka att förstå. jag har gett det ett försök, sen ett till och fortsätt så, men jag kan fortförande inte alls förstå. så jag skrev ett brev med frågor, som jag ska posta nu snart. så jag kan lämna det bakom mig och låta annat få ta fart.

man kommer ständigt att tänka på att jorden inte alls är perfekt, ingen plats eller ingen man, inget barn, ingen kvinna, vi alla har en mörk hinna. jag förstår inte hur det kommer sig att vi alla kan vara så dumma och hur dåliga vi är på att dölja, och vägarna vi väljer att följa. vissa är ondare än andra det beror ju lite på vilket sätt och vart vi väljer att vandra. vi är ju inte lika det ser vi ju på ica, hur olika vi kan handla. jag bara undrar hur blev det så? att hel god är bara några få, och hur få det är som bra mår, och hur några länder som har rätt till fri vård, varför vissa väljer lägenhet och vissa trädgård? hur blev världen så olika fördelad och orättvis, när några badar i guld och vissa odlar ris. när jag har vatten i min kran och borta i afrika där dör barn. jag börjar undra hur bra unik egentligen är, när man tittar ut på vår värld /m