VARFÖR SÅ ENVIS?

fasiken vad trött jag blir på mig själv, varför envisades jag med att inte följa med mamma till Borås över helgen, det här suger! Jag vaknade upp tidigt imorse och önskade att det var söndag, men sen slog verkligheten mig, det är inte söndag, det är inte ens lördag, det är bara fredag och jag måste vara ensam i två dagar till. Visst jag kan ringa en vän, men det är inte den sortens sällskap jag behöver. Jag behöver mitt bollplank, min bästa vän, den starkaste och smartaste personen jag vet, min mamma. Men det är lättare när jag vet att hon förmodligen har det jätte bra och det glädjer mig.

Idag är en sådan där dag jag vill vara helt med mig själv om jag nu inte kan va med mamma. Så jag tror att jag ska ta vara på solen som ursäkt, ta på mig solglasögonen, gå en sväng på stan och gömma mig under dom hela dan. Har ett projekt också, annat känt som det svåraste någonsin och problemet uppstår samma tid, varje år. Min syster fyller år, min fantastiska syster fyller år och i år fyller hon 25. Inte nog med att hon fyller så råkar hon vara en professionellt present handlare, alltså omöjligt att hitta nånting som väger upp med presenterna hon ger... shit pommfritt, stan stänger om 6 timmar, jag behöver 10!
jag vill bara slinka in med att säga, vem det än nu var som kommenterade i morse under namnet "gammal vän", som skrev att hon tror på mig, tack. Det gör den här dagen lite lättare kram