FÖRSTA SEPTEMBER -JAG TÄNKER INTE BE OM URSÄKT FÖR DEN JAG ÄR

jag fick höra och uppleva det idag igen, folk som störs sig på sättet jag är. hela dagen har gått ut på öppna diskussioner där man ska komma med åsikter och förslag. jag har sen första dagen i skolan alltid vart hon som räckt upp handen och glatt dela med mig utav mina tankar och åsikter. jag fungerar så, tankar bara sprudlar inom mig och jag behöver aldrig tänka efter. jag behöver inte sitta och funderar och analysera det pågår alltid för fullt i min skalle. men jag vill inte trampa någon på tårna, jag vill inte att andra ska sucka och stöna, jag vill inte vara klassen irritations källa, jag vill inte få någon att uppleva att jag fullständigt skiter i vad dem har att säga. TVÄRTOM. jag vill att flera ska dela med sig och gärna ha åsikter om det jag berättar och delar med mig utav. jag vill inte att folk ska bli tysta och tänka "vi låter henne prata istället..suck".

men jag kan inte vara tyst eller jag tänker inte vara tyst. jag tänker inte be om ursäkt för den jag är. det här är jag. jag måste få dela med mig utav det jag kan och vill, även om någon annan inte vill. då får dem som suckar sucka vidare, för jag kan inte vara någon lydare. jag har mina åsikter och tankar och dem försvinner inte även om någon hårt på mitt huvud bankar. dem kommer att vara kvar där och jag kommer smällar som dessa behöva ta, gånger på gånger men jag tänker inte få dem att känna att jag inte mår bra. för det gör jag och jag trivs som den jag är och jag vill fortsätta här jag är. jag är glad om någon eller några börjar tänka när jag gjort det högt och att dem senare talar upp. jag är ledsen om någon inte förstår, men jag kan inte låta de hindra mig och jag måste fortsätta gå. det här är jag och så kommer hon alltid att vara i år efter år. /M