NÄR SOVA INTE GICK

just nu räknar något eller någon röster, och nån annan och förbereder sig för förluster. jag själv känner mig tom, som om någon skjutit rakt igenom mig. jag är inte ledsen eller arg, inte kall eller varm. den där känslan händer ibland, som om luften har gått ur en och det känns som världen stannat till och man vet inte längre vad man kan och vill.

jag försökte somna om, om och om igen, men det var som en dörr som inte gick att slå igen. jag tänker och jag tänker om igen, men endå kommer jag inte ur detta som jag åter känner igen. den här pilen som träffat mig, drar jag sakta ut men jag känner mig fortförande inte slut. och jag kommer inte imorgon känna att jag kunde sova ut. vad han tänker försöker jag klura ut, men vad får jag utav det, jo imorgon kommer jag förmodligen att sur se ut. att vara mitt imellan, påväg eller i väntan, då är det bättre att det börjar eller tar slut, för jag står inte ut. jag har aldrig haft tålamod att vänta, och inte väntan kan jag långt ifrån tänka.

jag önskar att så mycket var annorlunda, men så är det inte och det är svårt att sluta undra för att sedan kunna blunda. det är som om jag väntar på något som inte kommer, och det kommer aldrig komma så det borde vara lätt att sluta undra. det skulle vara en halv utav hundra. jag orkar inte mer nu, så jag slår på tven och fokuserar mig på den, stänger av känslor och tankar jag tänkt. jag kommer ligga sömnlös ikväll.. /M