jag som hade humöret och glädjen i morse men tappade det det helt under dagens lopp. jag har flera gånger känt hur klumpen pressats upp inom mig mot min strupe och fått mig att vilja börja gråta. Jag grät aldrig, utan svalde den klump av sten i min hals och begravde mig själv i tankar om någon annanstans... Det är så löjligt egentligen, bara stress och krav jag har, men jag vill ju så gärna. jag vill ju så gärna lyckas och när det inte går som jag vill blir det svårt och känslan bara brinner uti mig, speciellt som idag när jag kände mig så hjälplös. När det finns ett problem som du inte själv kan göra något åt, jag försökte och jag försökte innan också, men det gick inte att nå fram. Nu bara hoppas jag och kämpar så jag kan rå detta projektet i land!
om jag orkar och lyckas vända om mitt humör återkommer jag ikväll. Vet att jag lovade den där video bloggen men idag känns inte som den rätta dagen. Diagnosen i matten på torsdag drar i strupen igen, jag ville så gärna få hjälp. Vi har ingen "riktig" matte lärare på plats och frågeteckena och stressen flyger itu mitt huvud. Det kommer bli en tuff vecka att ta sig igenom och jag längtar tills fredag, men jag tänker dock göra ett val: Jag ska inte deppa ihop utan vända detta till att mig själv peppa! Jag kan, jag vill, det går, det ska jag denna vecka komma ihåg! puss /M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar