jag landade i Sverige igår vid fem, kvällen spenderade jag utomhus med Mimmi, jojjo och sofie, träffade på en hel del andra också i varma, sena västerås luften. Idag vaknade jag tidig, klockan var bara åtta men jag lyckades inte somna om. Så nu sitter jag i min säng har hunnit äta frukost framför ett avsnitt av Grey's och klockan är inte ens 10...
jag vet inte om det beror på fakta att jag vart borta från min vardag en vecka som gör att det känns så här, okänt. Som om allt jag är och gör flyter utanpå mig och när jag ska kliva ur sängen tycks det inte fastna. Som om man ska välja kläder och inget man provar känns bra. Det betyder inte att jag inte tycker om mitt liv, vardag, vänner, familj. Eller att kläderna i min garderob är fula, men idag är en sådan där morgon när hela garderoben bara liksom hänger där och jag undrar hur i helsicke jag tänkte när jag köpte hälften av innehållet. Det betyder inte att jag ogillar mitt liv eller människorna i de, idag är bara en sådan morgon när jag tänker: hur fan hamnade jag här egentligen? Det kanske låter en aning brutalt och gnutta deprimerande, men det är inte alls så jag menar. Jag bara undrar för mycket och analyserar allt i det minsta pusselbittar man kan tänka sig, den biten kanske är en aning deprimerande när jag tänker efter. Varför ska jag ösla tid på att ligga kvar här i sängen och frågasätta, tänka och grubbla över mitt liv, istället för att gå upp och leva det? Det mina vänner, det är brutalt och deprimerande.
Så därför tänker jag resa mitt lata arsle upp ur sängen, tvätta ansiktet, borsta tänderna och ta en promenad till friskis. Spendera eftermiddagen med Anni, kanske en promenad med Simon. Börja tänka genom mitt projektarbete, ringa Mimmi och planera valborg. Vardag välkommen tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar