I decided long ago, never to walk in anyone's shadows. If I fail, if I succeed, at least I live as I believe.

whit those words written I can fall a sleep whit one satisfied smile, good night /m

THE BAD THINGS MADE ME THINK OF ALL THE GOOD ONCE

under slutet av våren och sommaren har jag fått upptäcka nya sidor hos mig själv och hos andra. det är både glädje och sorg jag skriver det. jag har misst vänner som jag innan inte kunde se mig själv utan, men i efter hand är det lättare att kanske förstå.

jag var länge någon annan än mig själv. dem valen och beslut jag tagit är inget jag idag hade gjort eller sakt. kanske också att jag såg på saker och människor med andra ögon. jag kanske egentligen inte behöver känna mig ledsen och dum och inte heller behöver lägga skullden på dom. kanske var det under tiden jag var nån annan än jag, dom passade mig. kanske var det den sidan av mig som förstog sig på dem, men den sidan tyckte jag inte om, kanske därför det var så lätt att utan dom faktiskt börja om.

för jag är inte hon den där längre, thank god. och då kanske det naturligt hände att man byter vänner. den ena skrev till mig och sa att jag förändras, nu tycker jag det är något bra. för jag är nöjd med den jag är och börjar bli. jag har aldrig vart så stark på egna ben och jag är motiverad för att ta tag i mitt liv. allting jag ska göra framöver vill jag kunna titta tillbaks och vara stolt över. jag ska göra saker som gör mig lycklig och mår bra men också aceptera att det kanske inte blir så var da. men just nu i livet, har jag vänner jag ser upp till och älskar, jag gör saker som får mig och mår bra och har inga problem med åsikter hit och dit, dem kanske talar om mig men jag bryr mig inte ett skit. för jag tänker inte låta någon annan än den rätta jag få styra mig på livets vägar något mer.

men det är någon jag ser tillbaks på och saknar mer för varje dag, jag pratade kort med henne idag. vi var bästa vänner en gång men det slutade fel. nu efteråt inser jag att det inte hade vart något problem. vi var för lika för att förstå och jag ångrar att jag lät henne gå. jag tar skulden på mina axlar för jag hade kunnat ge dom rum och delat med mig. hon var min värld vid den tiden och allt annat var främmande för mig, så när jag var tvungen att dela med mig skrämmde det mig. så då skyllde jag allt på honom och resten fick hon ta, jag ångrar det idag. men jag var inte lika stark då som jag är nu, därför jag skulle vilja ordna till det, jag undrar om det går? skulle hon fösrtå och skulle vi hitta tillbaks, är hon densamma, jag kan inga svar få om jag inte ger det ett försök. så jag ska skriva och fråga, men ge mig en stund för att våga /m

MED PÅSTENDEN I HANDEN VET JAG INTE HUR JAG SKA GÅ VIDARE

önskar att jag inte visste någonting, som det var förr. du var glömd. sen viskar någon nånting annat som taget från en drömm..

WHEN IS IT TIME TO SAY HALLO AGIAN AND WHEN DO YOU SAY GOOD BYE?

låg och tänkte igår, eller det blev länge så det hann bli dag. kanske borde jag skriva, ett brev att skicka iväg men jag är rädd för det jag vill skriva och för er. dom var min familj sen blev allt bara fel, jag blev gammal och kunde stå på egna ben. mig kunde ni inte längre lura och jag kunde själva klura. men jag borde leta efter med information och fakta och jag skulle velat hört det från er. men hur jag man nu då, är det för sent?

gammla folk och kontakter man bara tappat lite sådär. utan andledning eller bråk ska man bara säga förlåt? för att saker rann ut i sanden och man glömde höra av sig. det har vart mycke i mitt huvud och har lätt för att stänga av, men kanske borde börja gräva i dåtid och kanske få några svar /m

TORTERA MIG LÅNGSAMT KAN INTE KÄNNA MER ENDÅ

ingen har med ord sagt nått så elakt och jag kan inte förstå. sist vi träffades sa du att du fanns där ocg jag låg i ditt knä nån natt och grät, du klappa mitt hår och sa åter igen att du fanns där. men varför la du ens ner energin att ljuga jag bad dig aldrig om de.

jag vet att jag suttigt mig själv där jag var och är, fast det mycket bättre har blivigt och jag har dragit i varje tråd och försökt. det var själviskt från början men sen kunde jag inte styra mer. att jag blivigt trött och kanske tråkig påvägen är sånt som följer med, men det har inte ändrats vem jag på insidan är.

jag ber aldrig någon att föröka hjälpa mig förutom dom som har det som jobb, men till er andra som bryr sig om. det är inte för att jag egoistisk vill vara och strunta i dom runt omkring, men det är fakta ingen annan kan göra någonting. så är inte det egentligen tvärt om, att jag för engång skull är osjälvisk och inte vill lägga över saker på andra. jag har sagt det hela tiden: jag satt mig här och jag ska på egen hand ta mig här ifrån.

är det själviskt snälla svara mig på de. är det fel av mig att inte dra in dem okring mig i skiten jag skapat åt mig själv. det är väl bra att jag försöker på egna ben. jag är samma människa för de. jag förstår inte alls vad du menar med de. jag har tänkt och tänkt åter igen. och inget av det du säger kan jag förstå. jag antar att jag får lämna det här med ett frågetecken och förtsätta gå.

jag vet inte hur jag ska känna när jag somnar ikväll. jag är ledsen och känner mig lurad som få, det finns inte en mening jag lyckas förstå. det som blev viktigare ikväll är hur jag mot mina vänner kommer vara. jag ska varje dag vara tacksam för att jag har dom och dom nya jag kommer få i livet, varje gång dom får mig och skratta ska jag komma ihåg, till dom jag kanske inte delar hemligheter med tycker jag om för de, och ska bli bättre på att låta folk få ta del, kan lätt stänga folk ute när dom kommer lite för nära ibland. jag ska alltid finnas där för dom jag älskar och vill hjälpa om jag kan och hoppas jag kan lyckas iaf ibland.. så tack till dem som läser ta åt er utav det här. det är med ett leende jag skriver dessa sista rader för ni får dem övre att kännas lite mindre grövre. /m

TRISS I BUDGIVNING!

NYFIKEN?? http://plaggtilladoption.blogspot.se

FÖRSTA AUGUSTI TIME TO STEP UP MY GAME

idag är jag överambitiös, eller iaf en överambitiös tänkare. det är första augusti, cirkus tjugo dagar kvar till skolan börjar, och utan att låta överdramatisk, börjar ett helt nytt kapitell i mitt liv. jag börjar nian mitt sista år och det kommer bli det tuffaste hitills. jag har många krav på hur jag vill att mina gymnasieår ska se ut och med det sagt vet jag hur mycket jag kommer behöva slita för att uppnå dem.

min vår var ett kaos nånting jag aldrig mer vill gå igenom, första biten av sommaren var värre, men nu har jag lyckats vända om. jag kan skriva det igen som så många gånger förr, jag står fortförande still. men när nu dagen är den första på något nytt hade jag tänkt fundera ut nånting bra. finns det nånting jag kan börja med, nånting jag ska lägga ner, finns det steg jag borde pröva, eller nånting jag kan göra mer? finns det saker jag kan ändra eller planer jag borde lägga om? hur som hellst är detta ingen plan att börja om. jag vill bara börja leva bra, leva så mycket som det går och bara vara jag. jag ska dricka upp mitt kaffe och fundera på det ett tag.

sommaren är på sin sista halva hur hemskt är inte det, men jag kan inte ligga framför datan mer. jag vill ut och hitta på nånting att minnas, nånting som kan värma en i höst, när man känner sig ledsen kan man tänka tillbaks och känna tröst. senare ska jag möta upp min kära vän, kanske har hon en tanke vi kan jobba lite på, hur ska detta gå? /m

JAG GICK UT FÖR ATT NÅGONTING BRA KOMMA FRAM TILL JAG KOM TILLBAKS LITE SENARE: JAG ÄR INGEN BRA FUNDERARE

här sitter jag efter en alldeles för lat dag. jag har ingenting åstakommit, iaf inget bra. sola gjorde jag tidigare idag sen har jag vart lat, gjorde ordning frukt på fat. laddade ner g.g box nummer första och sätt för många avsnitt av de. tog mig i nacken och gick ut en stund, kom tillbaka hem bara ännu mer stumm. så mycket som rör sig där innan för men jag kan inte tänka ut någonting att göra och det stör. jag har saker jag börjat fundera på, det låter typ så här: hur ska det gå? det är inte bara om en sak det handlar om jag skulle kunna skriva en hel sång. men den sången finns redan tack vare miss horn, så jag får fundera ut nånting annat, kanske nästa gång jag går. nu ska jag cykla en bit bort och umgås med flickor två. /m

DET FINNS MÄNNISKOR PERFEKTA SEN FINNS JAG LITE MER OKOREKTA

skrev om den som perfekt skulle va, nu tänkte jag berätta om hur det e att vara ja. mitt huvud snurrar alltid fullt på högvarv om sånt man egentligen inte borde bry sig om. vaknar jag på natten har jag svårt att somna om. åter igen tankar om det mesta och dem allra flesta. jag är en tankare i hög person, det går liksom aldrig bort, det är i mitt blod.

jag har alltid ganska säker på mig själv varit, men endå går jag villse och på helt fel vägar tagit. jag har aldrig vart hon som kollade i facit när hon inte förstod och tävlade mot varje person. den som alltid förföljt med har, åter igen dag efter dag, är min fiende "jag". sant som mitt namn att jag alltid tävlar mot mig själv och det är inget fair game. det förstör rätt mycket och tar upp massa tid men det är nog den jag är som individ. jag vill aldrig vara bättre än alla andra och spelar ingen roll om jag sist kommer, men hur jag ser på min prestation och vad jag åstakommit är det inga resultat som styr. jag måste sitta ner och debbetera med min spegelbild och komma fram till något svar. kunde jag gjort si och så, eller skulle jag stått kvar?

det kanske inte går att förstå ett ord och vet inte alls vad jag vill förmedla. men nånting om att jag vill att folk ska förstå att man kan vara säker utan att vara egoist. man får vara hård och sin egen väg gå och på vägen man vandrar kan man få tycka som man vill, tycka om sin spegelbild, vara nöjd över sitt sinne för bollar, hoppa högt över ribbor, men inte vet jag. man måste helt enklet få vara nöjd för att jag e jag. eller han som är han, jag tror ni poängen fattat. jag måste bara lärar mig att inte tävla mer och försöka spela tillsammans med min andra del. för nu måste jag flera omvägar ofta ta, och det vet vi ju abslot inte är bra /m

PERFECT HUMAN

jag har latat mig hela dagen, träffade som mest en vän över fika på stan. bytt från greys till one tree hill men inget blir lika bra som o.c endå. nu ska jag gå, lägg mig i alternativ sol och kanskr bränna mig en aning, jag solade faktiskt igår.

så dem säger att ingen är perfekt att ingen gör riktigt rätt, så jag undrar vem och varför är skapta på detta sätt? tänk om alla eller några kunde fått va en som alltid hade det bra och fick andra runt omkring han eller hon att må bra. den perfekta skapelsen skulle kunna vara en man, hellst brunhårig med en farlig blick, en sån man som får en och stanna till om man ute var och gick. han skulle vara rar och söt och inte bete sig som en själviskt player nöt. han skulle till alla vara hur trevligt som hellst men endå ta mig fast jag inte var ällst. han skulle se allt och alla på deras ljusa sida jämt och när luften blev tråkig skulle han dra en massa skämt. den perfekta mannen skulle vara optimist och alla hans mål skulle han uppnå, allt han drömmde om, skulle han sen kunna sjunga om. i en låt där allt han ville hade hänt, han sjung den låten med en glämt, glämt av perfekt och hur allt han gjorde var rätt. den perfekta mannen skulle inga svarta fläckar ha, bara kanske några leverfläckar på magen, det kan ju endå va bra. alla hans råd skulle hjälpa till och helt utan konstiga ord. han skulle perfekt vara på alla sätt och på alla frågor svara rätt. han skulle kunna orgentera sig i livet utan att ta fel väg, utan karta, direkt på känsla. i skolan skulle han inga problem stöta på, det fanns inga böcker han inte kunde förstå. han kunde sitta i bibloteket och studera uatn att nån skulle "undra om han är tönt" fundera.. han skulle sen vara proffs i hundra sporter och endå ha tid över för sånt som han ville. han tog hand om sin mormor och spelade extra boll med hans grabbar. han tog med mig till typ spanien över helgen bara sådär ibland, den perfekta mannen finns du där?

endå om han den där fanns där ute, skulle jag honom inte ta. för det finns inte en dag när nån som jag skulle funka med nått så "bra". jag gillar att va fel och komplicerad, att man kanske inte alltid förstår sig på, och tvekar när jag säger vilka vägar jag vill gå. men sån e jag och det tänker är bra. bra på ett udda och lite stört sätt, men hellre de en människan rätt och perfekt. /m

STOCKHOLM TOG MINA PENGAR MEN JAG NJÖT

här är bilder på lite utav det jag köpt i stockholm nu i veckan. det blev en hel del basplagg från bla monki, weekday och a.a, ett par jeans från acne och ett par från cm. väskan är från bianco. skjorta från H&M och en från gina. på tal om H&M! beställe nyss ett par svarta mc boots, helt otroligt dem har fan allt!

utanför vräcker regnet ner och jag har ännu inga planer för kvällen, eller jo den största poängen är att den ska spenderas med anni så what ever we do, i do it whit her and then im happy liksom. jaja puss och pannkakor ska ta en tur förbi syster och solsängen HEJ! /m

ÅSKAN SKRÄMDE MIG DÄR JAG ENSAM LÅG OCH KUNDE INTE DRÖMMA

jag njöt av tystnad och ensamhet igår. framför en ganska tråkig film som stängdes av och böts ut mot satc. nånstan i natten tog jag mig från soffan till sängen, i gästrummet. trappen upp till en mörk övervåning, ensam, tyst och lite halv tröttgroggig som jag var gick jag inte upp. jag somnade nog på en gång. sen kom vädret, åska och blixtar. det gick inte och sova och väggarna gnisstla.. så detta är ett erkännande hur rädd och liten jag kände mig ikväll, men klockan var mitt i natten hade omöjligt kunna ta en livlina och ringa en vän. men sen somnade jag nog om igen, vakna och åter somnade. nu morgon och så molnigt som det kan vara. mamma kommer inte hem förän om några timmar, vad ska jag göra? /m

VÄLKOMMEN HEM

haft några awesome dagar i stockholmo med mamma. anledningen till acne påsen, ja jag har köpt jeans, påsen är snyggare än dem andra bilderna jag har ifrån dagarna, så detta är inte alls ett jag vill skryta inlägg om det var nån som tänkte det och suckade. ska erkänna här och nu. det var rea och jag fyndade. nog om de. tog mig från tåget men det var knappt.. konkade i en alldeles för varm koffta och tunga väskor. mitt koffein beroende fick mig idiotiskt att köpa med mig en kaffe, som jag absolut inte hade plats för att bära och inte heller smaka det gott med uur varmt kaffe när svätten rann! men stor R i rann! med det sagt ska jag nog slänga mig i duschen, springa till farbron¨på hörnet och köpa cola light till mitt satc eller titanic tittande jag ska ägna mig åt ikväll. kraaaaam

BOSÄTTER MIG PÅ SÖDERS GATOR FÖR ETT TAG

jag tittar ner på klockan, yes! tio minuter sen lämnar vi pesst. för det är vad den här staden är, pesst och ungdommar på tråkig fyllefest. bara jag och min mamma i en lägenhet på söder och spendera pengar så att det glöder. inlägget börjar lida mot sitt slut och jag måste till bilen glida ut! kanske att jag skriver och talar om vad jag gör, annars hörs vi om några dar /m

KLÄDER TILL ADOPTION

så där! fixat och klart, nio plagg till salu finns nu i bilder på min bloppis http://plaggtilladoption.blogspot.com kommer lägga upp flera jeans, byxor, klänningar och väskor i veckan håll utkik! kontakta mig gör ni på matilda.landgren@hotmail.com puss!

OM JAG ENDÅ ÄR ENSAM VAD SPELAR DET FÖR ROLL

om jag ser ut som en slapp hög och byter mellan säng och soffa, dricker te och bara softa.. nej precis det jag menar. har haft återförening med min kära syster idag efter sex veckor ifrån varandra. hon och hennes pöjk har rest i usa, hur bra? mm inte bitter eller så. men jag ska oxå dit så! snart.. nångång

nu ska jag rota och gräva i garderoben min och fota kläder. stå ut, det kommer /m

ÅKER TILL BESKYMMERFRITT LAND OCH BLIR KVAR DÄR EN STUND

outfitt bild från igår, bio med felicia.
åker och är barnvakt en stund, eller blir kvar där hela kvällen. skönt att få glömma sånt som är vanligt i min värld och istället måla med kritor och vara lekvärd. min lilla guddotter till plutt är fyra snart fem, nu måste jag packa innan mamma kommer hem! /m

NI GAV MIG TIO, NU GER JAG TILLBAKS

tio röster, i have work to do. hinner jag imorrn ska jag börja fota kläder redan då. vad är roligast och mest intressant? jeans? väskor? skor? vet inte vart jag ska börja.. länken lägger jag upp till höger ciao!

DET STÅR SKRIVET I PANNAN ATT MAN VÄCKER EN ÅNGEST NÄR MAN SLÄCKER EN ANNAN

so what? om nu allt äntligen gått bra, ska man släppa taget endå och se hur det går? jag vågar inte chans, rädd för vad jag ska möta. och jag vet jag borde ringa upp en vän, osäker på hur det ska gå. jag vet inte vad jag känner och vad hon tänker, så jag struntar i. inget jag orkar ta tag i, inte nu, kanske nästa vecka eller nått /m

JAG PROMENERADE KYRKBACKENS GATOR ÅVAN KULLERSTEN OCH OJÄMNTHET

jag kände sådär igen, när jag inte vet vad jag känner. kan inte hitta ord och beskriva, det skulle bara vara slöseri med tid. jag grät i bilen framför mamma idag, mellan tårarna kände ja, mina tankar ska inte en femtonåring ha. jag har mycket endå och saker jag börjat att förstå, steg eller stå still, det är gå jag vill. jag kan inte gå vidare och bära en ryggsäck som tynger på min rygg. mitt i allt ska man vara sann. och jag har börjat lite grann..

mot mig själv, mot andra, mot min diagnos. jag erkänner högt för alla nu när jag går fel. ibland hinner jag ropa innan jag tar ett snesteg och faller, eller så pratar jag och mamma om det efteråt. men man måste vara sann. man måste inse problem och svarta fläckar, för att kunna göra något åt dom. så ropa när du behöver, funkar det inte, ropa åter /m